Sicken jäkla natt! Efter att ha legat och hostat något extremt och hållt maken vaken gick jag och satte mig i soffan för att försöka sova så maken min skulle få lite sömn i allafall innan han skulle upp och jobba.
Men hostan var min kompanjon hela jäkla natten så det känns som jag hostat ut mina lungor just nu. Sedan 5 minuter innan hans väckarklocka ska gå i gång tassar jag in till min älskade säng med en rygg som skulle må bra av att bli överkörd av en ångvält, för att sitta som nån jäkla indianhövding och sova är tydligen inte bra för herr rygg eller hans gnälliga kärring fru nacke! Jaja, får sova en timme innan jag vaknar av första knallen....Om det är någonting jag hatar så är det åska och blixtar!
Åh, jag vet att hälften av er tycker det är såååå mysigt när det åskar, men ni bor antagligen i en lägenhet någonstans med åskledare och inte på vischan i ett hus som ligger för sig själv på en höjd med en mega tv-antenn på taket som bara liksom står och skriker till blixten. - Här är jag! Här är en prima plats att slå sig ner på!
Jag är idioten som grannarna om dem har tur ser smyga ut med täcke och kudde mitt i natten om det åskar lite...Jag kan sitta där hela natten, för jag blir verkligen livrädd av allt det där dundrandet! Tyvärr har det smittat av sig på min 4-fotade vän Rocky så nu är vi 2 idioter som sitter och skakar i bilen i carporten =D
Den som egentligen bär skulden till detta är min älskade lilla mamma.
Så långt tillbaka som jag kan minnas så har jag stressande flashbacks från min barndom av min mamma som sprang från rum till rum och drog ner varenda persienn i hela huset så fort det började mullra lite ute...Det man inte ser finns inte eller hur? ;)
Sen tog hon alla oss tre barn med sig ner i källaren och där satt vi ihopkurade med levande ljus och skakade och undrade när blixten skulle komma på besök.
Det hela hjälptes ju aldrig av att min storebror Michael satt och pratade om historier om kulblixtrar som han kallade dem, blixtrar som tog sig in i husen och jagade folk..Än idag har jag en skräck för just kulblixtrar trots att jag aldrig sett nån ;D
Min storasyster är precis lika rädd som jag, så varje gång det blixtrade ute så knackade det alltid på min rumsdörr och där stog hon 18 år gammal och undrade om jag ville sova i hennes säng =D Och där låg vi ihopkrupna och sökte skydd hos varandra, och hade jag en kompis som sov över låg vi 3 och knödde i hennes lilla 90 säng =D
Jaja, dem där Wilanders har ju aldrig varit riktigt kloka tror jag nog folk sa ;D
Och i morses av alla dagar så stog här ingen bil att ta skydd i....Roger har ju åkt till jobbet och strömmen hade gått här också till på köpet! Så jag har spenderat min morgon i våran lilla ynkliga walking closet, ett rum som är mindre än en hundbur tillsammans med Rocky, och det är nu när mullrandet av tagit som vi krupit ut i friska luften...Ja, ingen kan anklaga mig för att vara klok =)
Tack och lov är jag bara mig själv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar