Precis hemkommen från en megawalk med finaste grannen Görel och hennes tollare Zassa och förstås Rocky och Zippoman.
Blev en jätte lång runda i skogen och upp för den berömda himlabacken, och jag kan stolt säga att jag nådde toppen.
Att min andehämtning pep som en storrökares och jag hade smaken av blod i munnen hör faktiskt inte hit =)
Jag kom upp!
Jag får väl tacka min vän Görel för det, för i hennes sällskap har man så trevligt att man glömmer bort att man bestiger en brant backe som annars hade fått rätt många suckar från mitt håll =)
Jyckarna såg ut som två bortbytingar när vi nu kom hem så det blev marsch in i duschen med rocky och Zippo fick besöka badkaret.
Nu ligger dem som två roadkill på golvet och sover helt uttröttade...
Men planen var ju att Zippo skulle vara så uttröttad att han sov hela denna natten som ska komma.
Han hade det ju så kul igår att han aldrig ville sova utan sprang och pep och steppade hela natten så både jag och maken fick klara oss utan någon sömn.
Därför är det extra skönt att jag är ledig och fick sova efter klockan 8 i morses =)
Gubben min får jag nog muta med nått gott när han kommer hem för han var på ett mindre solskenshumör i morses =)
Nu ska det tvättas och så ska det ätas liten lunch här i stugan!
Over and out
I lite över en vecka ska jag vara barnvakt åt ett litet hårigt knyte som lyssnar till namnet Zippo.
Zippo är en 10 årig bichon havanais och han är en rätt layed back kille som gillar godis, kolla på film och busa...Och bajsa dåligt =D
Hans första dag hos oss fick jag springa ett 10-tal rundor med honom eftersom han hade ränneskita av tredje graden =)
Han gillar inte att åka bil, darrar som ett asplöv så fort man sätter in honom i bilen och tydligen gillar han inte att bli borstad.
Tog ungefär en timma att borsta igenom hans päls och under den tiden stack han och gjorde annat x antal gånger och bet i borsten varje gång den kom i närheten av hans bröst.
Men efter lite tålamod och lite mörk röst så gav han med sig och fann sig i att bli tillsnyggad.
Sedan hade vi lite fotosession, han har myror i rumpan och gillar inte att vara still men med mutor i form av meatsticks så blev det några bilder iallafall =)
Rocky och han är polare med vissa regler, och reglerna är det väldigt tydligt Rocky som bestämmer =)
Zippo har fått en egen mathörna på andra sidan köket men ni ska väl inte tro att Rocky nöjer sig med att dricka sitt eget vatten ur sin egna vattenskål?
Nope,han tömmer först zippos sedan sin egna...
Han försöker sno Zippos mat så fort tillfälle ges, så det gäller att ha ögon i nacken =)
Sedan varje kväll när vi ska ha mysigt framför tv:n så lägger sig Rocky mellan sofforna så att Zippo inte ska kunna komma in till gemenskapen utan ska stå utanför och titta på..=)
Men Zippo är smart och hittar små ställen att ta sig in på till Rockys stora frustration =)
Igår fick lilleman en av Rockys gamla leksaker, en ful liten leksak som Rocky aldrig gillat, han har aldrig lekt en ända gång med den ens utan fnös bara nonchalant åt den när han fick den...Zippo däremot älskar den lila lilla plyschkaninen och just därför har även denna lilla kanin plötsligt blivit Rockys Numero unoleksak...Jaja, denna svartsjukan är söt, tur att dem inte är arga på varandra iallafall =D
Men jag tror Zippo trivs här, han ligger och sover nedanför min säng varje natt på en liten hemmabyggd bädd av en mysfilt och snarkar och har sig, han springer lös i skogen med rocky och hittar på hyss och vi busar för fullt, allt för att han inte ska sakna matte och husse allt för mycket denna veckan.
Kommer nog bli jobbigt att lämna tillbaka det lilla grynet =)
Nä, nu är det dags att gå ut i blåsten med grabbarna grus för en liten runda!
Over and out!
När man kollar på utbudet av Amerikanska skräckfilmer så märker man snart den röda tråden om vad som skrämmer skiten av folket i landet där allt ska vara stort.
Talibaner? Nope....Monster? Nope.....Man i hockeymask? Nä, inte det heller...
Nä, det som skrämmer folk så till den grad att dem används om och om igen i nästan alla filmer är den vad vi i folkmun kallar bonnläppar.
Ni vet dem som inte bor i staden, utan valt att bo ute på landet där luften är frisk och vidderna stora.
I Usa är alla som inte bor i storstaden tydligen inavlade och mycket blodtörstiga, vilket resulterar att dem dödar allt och alla och när dem gjort det så går dem och sätter på grannens hund som krydda på moset.
Vi har sett detta i motorsågsmassakern, The hills have eyes och the house of wax, om man nu ska nämna några =)
Nu är det ju så att det man ser sår små frön inom en, se bara på min syster Tessan som efter att Jaws (Hajen) kom ut på sent 70-tal slutade njuta av bad i svenska sjöar och istället började stå bland tanterna som vaskade sig i strandkanten och bebisarna som lekte i dem grunda vattnen.
För man visste ju aldrig vad som lurade under ytan...
Ett av mina underbara minnen är från en av våra årliga semesterbesök hos min farmor i Kalmar, då vi åkte över till Öland som vi gjort varje år.
Jag var väl typ 6-7 år och jag vara fortfarande bölden, hon som i tidig ålder började pina sina älskade syskon.
Jag själv var som en fisk i vattnet och sprang omkring i min neonfärgade bikini som var på tok för högtskuren i grenen för min ålder i det långgrunda vattnet ena sekunden och i nästa så hoppade man från bryggan och gjorde kanonkulor.
Storasyster ville inte alls vara med utan gick längst strandkanten med vattnet upp mot fotknölarna och roade sig med stenplockning...
Och ja, vad gjorde jag? Svårgissat eller hur? ;)
Illskrek om just den där stora hajen som var på väg emot henne...
Aldrig i hela mitt liv har jag sett min älskade syster röra sig snabbare än så tidigare, hon var som en gasell som sprang för att rädda sig från käftarna från ett hungrigt lejon....Men nä, ingen haj hade simmat in i kalmarsund,inte ens en liten gädda syntes..Det ända som hördes på stranden var böldens elaka skratt, ett riktigt MMooooaaaahhhaaahhhaaaa som ekade över den vita sandstranden.
Mmmm jag var verkligen ett älskvärt barn.
Själv uppförde jag mig lätt udda i våras när maken och jag fick den eminenta idéen att promenera dem 2 milen runt sjön där vi bor.
Tar tillbaka det där, när JAG fick den braiga idéen... Tvingade ju med den stackaren i gummistövlar och allt =)
Jaja, för att göra historien lite kortare så gick vi ju självklart vilse och irrade som 2 idioter, jag skrattande och maken svärande om vilken jubelidiotisk idé det var att gå ut och promenera....
Så tillslut så såg vi då ett hus i slutet av vägen...
Huset var rätt nedgånget, utanför stog en skabbig hund bunden i en kätting som var sträckt till max för han var ju vansinnig att vi kom gående, och precis när vi kom till öppningen där skogen slutar och tomten tar vid så lyfter en stor uggla från en gren och flyger iväg...Skrotbilar trängde på tomten med all annan junk.
Ja, jag vet, alla tecknen fanns där, precis som i motorsågsmassakern...
Ugglan gav mig vibbar av asätare och skrotbilar gav mig vibbar om dem stackarna som kommit till gården men inte kört där ifrån...
Så vad gjorde då jag, som anser mig själv vara såååå fri från fördomar och som är någorlunda intelligent???
Jo, jag står kvar själv flera meter från tomten, med Rocky i kort koppel, medans jag skickar iväg maken för att fråga om vägen....Bättre han än jag tyckte väl jag =D Nu visade det sig ju att det var en helschyst snubbe som bodde där, men allt jag kände var ju att fasen, här bor kanske letherface!
Jag har ju alltid haft drömmen av att bila i just USA, men man får ju en tänkenöt när man ser dessa filmer...Med min tur får man väl stopp på bilen i hillbillytown och får hjärnan uppäten av en 3 ögd mupp som är bror med sin fru...
Nä, nu är det dags att fortsätta med min jäkla hemsida jag håller på att bygga...
Over and out
Ja, efter flera veckors hårt arbete är man då äntligen klar med mitt arbete med klädfirman i Helsingborg.
5 olika teman, 50 bilder är nu skickade och jag kan nu pusta ut för denna gången.
Har haft kanonkul hela resan med detta 1:a stora fotojobb och min fantasi har fått jobba på högtryck med att hitta på olika bildmotiv.
Ser fram emot att se mina bilder på någons hemsida och i butiker!
Stort tack till min snälla granne Görel som lånat ut rekvisita till mig och även Monica som även hon hjälpt mig när jag varit i behov av rekvisita! Ni är guld värda!
Och min make ska ha en bamsekram för hans otroliga tålamod =)
Han har inte sett mycket av mig dessa veckor, har jag inte stått och tittat ut genom kameran har jag suttit och ugglat framför datorn och bildredigerat för fullt ;)
Och inte nog med det så har han ju fått extraknäcka som fotoassistent och stått och hållt i reflexskärmen i timmar! ;)
Får nog sätta några sedlar innanför kallingarna på honom som tack för hjälpen =D
Det har tagit tid det här, mycket jobb och eftersom man är så självkritisk i allt man gör har det tagit extra mycket tid, för man sitter verkligen och synar alla bilder man tar och ratar hälften som man inte tycker duger.
Har haft lite ångest idag när jag skulle skicka in alla bilder, det kändes liksom så slutgiltigt, jag kunde ju inte ändra nått efter jag tryckt på send, så det slutade med att jag satt x antal timmar och bara synade varje bild, och helt plötsligt började ta några extra annorlunda =)
Men nu känns det skönt när alla är skickade, då kan man koppla av och börja tänka på annat =)
Har varit rätt disträ och mest gått och funderat på olika idéer så jag misstänker att dem tror jag har fått alzimers på mitt andra jobb =D
Så nu ska min kreativa hjärna får sig lite vila tills nästa gång =)
Och så vill jag ju även skicka ett stort tack till Zandra som gett mig detta förtroendet och detta jobbet! Jag har haft sjukt kul!
Nä, nu ska jag kasta mig in i Sagan om Isfolket igen, är nu på bok 43 av 47...Har läst denna serie ett 40 tal gånger och dem är alltid lika bra!
Margit Sandemo för president!
Ha en härlig kväll på er nu!
Over and out
Ja, det kan man fråga sig...Tror den packade sin väska och tog en låååång semester för här är den inte iallafall.
Är ju bara för typiskt att den skulle överge mig i detta tillfället när jag bara har 3 dagar på mig till min fotodeadline.
Börjar bli så smått färdig med alla teman jag skulle göra men så är det några bilder som jag liksom inte får till.
Har spenderat hela min helg med att finpolera och ta olika bilder i olika positioner så mitt huvud är förtillfället trött som en gammal urvriden trasa och jag känner att min inspiration lämnat mig för dagen.
Då är det bara att ta en paus och vila hjärnan lite för det ska ju därför fantasin lämnar mig just nu, det har varit för mycket fotande just nu =)
Idag har jag varit på snabbvisit hos min söta granne Görel som lånat mig lite rekvisita och sedan har det fotats för fullt här.
Nu blir det då som sagt paus till i kväll när lite bilder ska redigeras, men innan dess ska jag fortsätta med mitt tv-spel Lara Croft Underworld.
Spelade det 2008 när det kom ut på PS3:an men sålde det efter vi varvat det, men så förra veckan såg vi det till x360 på rea och då köpte vi tillbaka det.
Hade tyvärr glömt hur jäkla frustrerande det var, ond bråd död vid varje jävla hopp, men skam den som ger sig.
Nu ska det bli lite god middag, igår var det lyxmat i form av baconinlindad fläskfilé med hasselbackspotatis och whiskeysås, så idag får vi tänka lite på budgeten =)
Så det blir thaimat här och lite cider till det, det har jag gjort mig förtjänt av denna dag =)
Tur att man har 2 lediga dagar till för att kunna avsluta allt!
Njut nu av eran söndag, imorgon väntas veckans tråkigaste dag MÅNDAG...
Over and out
Tänkte börja morgonen med att definiera ett ord...
Dagens ord är omtänksamhet.
Ja, där ligger man i sömnens djupa vagga, intet ont anande och plötsligt väcks man av svordomar och högljudda suckningar och allmänt surighet...
Tydligen hade jycken väckt gubben pga att en och annan bajs tryckte på i ändan på honom och han ville bli utsläppt.
Vad hade ni gjort då?
Själv hade jag smygigt tassande upp ur sängen, allt för att inte väcka törnrosa som låg och sov så vackert jämte mig...
Men inte min make, det ska HÖRAS när han lider.....
Brukar ungefär vara samma visa när jag är ledig och har sovmorgon och han inte är det..
Det stampas, Galjarna i garderoben skriker som om någon drar fingrarna över griffeltavlan i skolan när han bläddrar energiskt mellan vilken tröja han ska välja för dagen...
Om han inte får sova , ska ingen annan få sova....
Dagen till ära har jag månadens monsterdag på jobbet...
Kommer inte vara hemma förrän efter 23 idagoch då ska jag ju även säga att jag kommer vara på jobbet från ca 9.00 nu på morgonen.
Behövde jag lite sömn i natt då?
Nja, jag tror det i allafall...
Men när man då blir väckt av sin underbara make klockan 02.20 och därefter inte kan somna om, ja , just nu känns det som om livet leker.
Ve dem kunder eller kollegor som går emot drottningen av saba idag då! Tar med mig nötknäckaren till jobbet, eller, tar med mig båda två! Mina fist of fury!
Hämndattacken mot maken kommer utföras exakt klockan 23.25 i kväll när han i gosig djup remsömn kommer vakna av dunkande musik av Gangnam style med mig hoppande i takt på sängen.....Det är fas 1 av attacken....
Efter 10 minuters hoppande kommer min onepiece sättas på och jag kommer köra några moves i takt till låten "gummibjörn" som ett avslutande solonummer för honom....
Ja, lite så kommer min dag se ut idag.
Vad ska ni göra idag då? ;)
Over and out
Idag har det jobbats och knotats med bästa gänget!
Dagen har sprungit iväg och jag glömde till och med att ta min efterlängtade kvarting, men mina underbara kollegor har ju den förmågan att få mig att vilja stanna där dem håller till =)
För vi har ju såå kul på jobbet ihop!
Idag fick jag äran att riva en liten del av vitvaruavdelningen men dock utan slägga.
Känns dock lite snopet att behöva riva ner ställningar med bara händerna för en slägga gör ju jobbet så mycket roligare.
Vet inte vad det är med mig och släggor och basebollrack men jag tror det bor en liten ligist inne i mig...
Och jag misstänker att den inte bor särskilt djupt heller för den pluppar upp till ytan ofta och mycket.
Vet inte, men känner en slags pervers njutning av att sabba och ha sönder andras saker..
Fråga bara mina syskon...
Jag var ju lite av en Böld när jag var liten, levde upp till det namnet också och om det var nått jag var så var det sjukligt rädd om mina egna prylar.
Om jag tar fram mina barnböcker som nu är 30 år gamla så kan man inte se om nån ens använt dem, än mindre bläddrat blad i dem.
Tittar vi då på mina syskons böcker, ja, låt mig omformulera mig, om jag lämnat dem i någorlunda sparskick så dem hade funnits kvar så hade dem sett risiga ut.
Därför har jag alltid hellre lekt med deras prylar än mina egna, dem behövde jag ju inte vara rädd om liksom ;)
När man som jag är sladdbarn, skiljer sig 8-10 år mellan mig och mina syskon så har dem rätt stort tålamod med en.
Min syster gjorde smått motstånd och hämndaktioner i form av vulgära perversa målningar i mina älskade fina små pixiböcker som dem hette på den tiden. I min älskade lilla bok om grabben i lejongropen syns små illa målade penisar överallt. ( ska tilläggas att mitt stavningsprogram här inte ens vill ta ordet Penis i sin munn....Tydligen vill den bara skriva bebisar...Är det en religös stavningsprogram det här?? Bara en tanke....Ps Missa inte skämtet ta penis i munn för er torrbollar)
Penisar i ansiktet på stackars daniel och penisar på lejonen.
Och så undrar folk varför jag är helpervers och sååå snuskig???
Ja, jag hade Penisar i mina barnböcker medans du läste babar....
Du gillar elefanter i kläder och jag tänker på snoppar och tycker det är rätt kul faktiskt ;)
Ja, nog om detta.
Moppe turen hem blev rätt spännande...
Vet inte riktigt vad jag ska kalla min moped så den låter lite häftigare än den egentligen är...För i grund och botten är den ju bara häftig om man är en finnig tonåring, men när man är 30 + är det bara rätt tragiskt...
Crotchrocket är ju ett rätt häftigt ord för motorcykel, eller mer skrevraket på svenska..Men så vill jag ju inte lura folk att jag kör på någon grymmebåge...
Hmmm... byfåneraket kanske? Fast det låter väl inte så grymt det heller va?
Är väl bara att erkänna att det bara är tragiskt att köra moppe i 30-års åldern va? =D
Jaja, iallafall där satt jag fräsande i typ 80 knyck i mörkaste skogen på dem värsta slingrande ko stigarna dem kallar vägar här på lannet, sjungandes som en skadskjuten svan till nån idiotisk jävla poplåt om att man skulle sätta händerna i taket.. blabla bla och samtidigt skulle jag putsa bort imman som var på insidan av hjälmen.
Vad den kommer ifrån vet jag inte, kanske min svansång, eller bara lite väl mycket andning, eller en blandning av båda?
Hur som helst, jag sveper då i 80 km/h, med en hand och när jag väl slänger ett öga så märker jag att jag är på väg åt helsike, mot diket.
Nu råkar diket vara sluttade flera 10-tal meter ner i skogen, och i sista sekunden lyckas jag med mina kattlika reflexer styra upp på vägen igen.
Skriver kattlika, men egentligen ska det stå kylskåpsliknande reflexer, men det låter inte lika grymt och snabbt så jag överdriver lite bara...
Men i mitt huvud ser jag bara en film av vad som skulle hänt....
Jag sjungande min svansång på högsta i min kornblå hjälm som är igenimmad som dundrar ner för slänten i 80 knyck sicksackande mellan träden för att hålla mig vid liv i mörkaste skogen med bara min lilla framlampa som lyste upp äventyret som skedde...
Det hade jag faktiskt själv betalat för att se..ärligt alltså...;)
Ja, jag skrattade så jag höll på att imma igen hjälmhelvetet hela vägen hem sen...Redan där märker man min nivå på humor...Men jag har kul, även när jag är själv...I mörkaste skogen.. =D
Nä, nu ska jag testa mina hemkomna balettskor i storlek 37 som låg och väntade på mig när jag kom hem...
Hmmm... Hur var det nu den otäcka styvsystern i askungen gjorde när hennes pråmar till fötter var för stora för glasskon?? Just det ja, var la jag köttyxan???
Over and out
Nä, jag har inte glömt bort min blogg, men den har blivit lite lidande medans jag försöker hinna med mitt vanliga jobb, och mitt fotojobb som jag har vid sidan om.
Från och med nu tänker jag titulera mig själv som fotograf, med eller utan utbildning så tycker jag nog att jag är det.
Det är ju genom kameran jag förmedlar mina känslor och nu har jag ju fått mig ett jobb där jag kommer få betalt för mina foton, så ja, då är väl man fotograf? ;)
Nu sitter väl dem där moraltanterna som gått 5 år i fotografskola och sliter sitt hår, men det bryr jag mig inte om! Jag är självlärd på allt jag gör, och om jag får säga det själv så gör jag ett hmmm hyfsat arbete!
Usch vad jobbigt det är att vara svensk ibland, att aldrig våga säga att man är rätt bra på det man gör.
Man får positiv feedback från folk runt omkring en, men ändå så kan man inte säga att man själv är nöjd med det man gör!
Ibland tycker faktiskt jag själv att någon bild man tagit blev riktigt fin, men som alltid synar man allt med ett negativt öga och känner att det inte blev tillräckligt bra.
Ibland önskar jag att jag var lite mer som en av mina kollegor på jobbet, en kille som har ett självförtroende och ett ego i size med en luftballong och som ofta pratar om hur bra han är utan att skämmas, men nä, det är inte jag =)
Skulle vara skönt att känna känslan att man är NÖJD, men den lever nog inte inom mig.
Kanske det är det som får en att jobba hårdare och bara sträva efter bättre resultat därför man aldrig just är nöjd?
Så för tillfället går all min vakna tid åt att försöka komma på idéer och att sedan försöka genomföra dem.
Tyvärr har jag ju inget körkort så jag kan ju inte alltid bara sätta mig i bilen och köra till dem platser jag behöver, så man får hitta på egna lösningar.
Nästa helg är jag iallafall ledig och om vädret tillåter så ska maken och jag bege oss till stranden i denna kylan och fota lite strandbilder.
Jag har fått stor hjälp med rekvisita av min snälla extrasvärmor Monica som sponsrat mig med blommor och pumpor och av min snälla granne Görel.
Maken har fått ställa upp som fotoassistent lite då och då, men just nu är jag on my own, för makens diskbråck är på återbesök och han ligger stand by för tillfället och kan knappt röra sig.
Man är glad att man har så härliga människor runt en som hjälper mig ;)
Idag gick min bakgrund sönder, så en ny har nu blivit beställd och man kan ju bara hoppas på snabba leveranser!
Men det är ju typiskt att det ska hända nu när tiden är knapp.
Dagen till ära har kombinerats med en massa fotanden och även ompysslande av den skröplige maken ;)
Nä, nu ska jag fortsätta med skissandet på mina idéer!
Over and out
Ja, jag måste säga att jag är splittrad för tillfället, och jag ändrar åsikt stup i kvarten om vad jag tycker om spelet.
Ena stunden svär jag av frustration över dem förbannade quicktimeevents:en och undrar varför i helvete dem har med något sååå idiotiskt och i nästa blir jag invallad på en bana med catacomber där den gamla resident evilkänslan infinner sig och jag sitter och ler och tänker tillbaka med nostalgin i minnet över alla dem forna resident evilspelen.
Men en känsla som sitter i mitt bakhuvud är lite av att capcom inte riktigt vet vilket ben dem ska stå på.
Känns som om dem vill göra alla spelare glada, och det gör att lite av just resident evilandan går förlorad.
Ibland känns det som om jag sitter och spelar Left dead, vilket i sig inte är ett dåligt spel, tvärtom var det ett sjukt kul spel, men det är ju trots allt inte det spelet jag vill uppleva igen när jag köpte detta.
Just nu är jag inne på Chris Redfields del av spelet och plötsligt känns det som om jag trillat in i Call of duty, och när plötsligt fienderna blivit dinosaurieliknande varelser känns det som om gamla dinocrisis har kommit på hembesök..
Det absolut inget dåligt spel, men det är mycket jag saknar som den gamla inbitna Resident evilfan jag är.
Resident evil 2 var det första spel jag köpte och spelade när dem nya konsolerna kom, innan hade jag spelat den lille rödklädde rörmokaren som till psykande musik hoppade på Goompas och åkte upp och ner i gröna rör och löst pussel med LINK, men detta kändes som nått helt annat. Här var det filmsekvenser och en story som fick mig att sitta som klistrad med handkontrollen i näven, som fick mig att längta efter uppföljaren som jag hoppades skulle komma.
Jag älskade spänningen, dem överaskande momenten som skrämde skiten av en, t ex när hundarna rätt som det var hoppade rätt genom dem krossade rutorna i den mörka korridoren , när du blev jagad av hunters eller lickers...Jag älskade samlandet och lösandet av kluriga pussler och så älskade jag instängdheten, dem trånga korridorerna i ett spökligt mansion eller crashade tåg och illaluktande sewers!
Det var dem första spelen, sedan kom 4:an som tog spelet till en annan dimension, annorlunda dock, men ett mästervärk var det!
Nu var dem trögvandrande zoombierna utbytta mot spanska zoombiewannabies på crack som jagade dig med tillhyggen av alla det slag, från höjungor till knivar och som var snabba och smarta.
Att klättra upp på en stege stoppade dem inte och inte heller att bara stänga dörren om dig =)
Nä, nu fick man ingen lugn stund till överst, skräcken fanns fortfarande kvar men hade fått en kick av adrenalin och en massa stress.
5:an älskade jag också, nu kunde man äntligen spela co:op, att få uppleva äventyret med sin älskling, och även här fanns det fortfarande en bra dos av både skräck och stress.
Resident evil 6 har lagt mycket av skräcken på hyllan och istället satsat på stress, man får inte den där underbar tiden av undersökande som en person som jag vill ha i jakt på troféer och annat smått och gott som man vill dammsuga upp, utan mycket går ut på att springa som en galning från rum till rum med horder av gubbar efter sig, och jag som älskar filmsekvenser känner att man missar mycket av det som händer pga att rätt som det är kommer en quicktimeevent så man får sitta på helspänn hela tiden.
Jag vet inte om jag är old fashion men jag saknar den gamla stämningen.
Jag vill poängtera att detta inte är ett dåligt spel, men det är inget wow, det slår inte sina föregångare om jag säger så, ända dem piskar stjärt på i motsats till dem andra är grafiken som är riktigt snygg.
Att göra alla spelare till lags är ingen bra idé, håll er till det som vi fans älskar, det genuina Resident evilstuket, tack!
Just nu skulle jag inte säga nej till en remake av dem tidigaste spelen med dagens grafik i stället, för dem spelen hade allt.
Hmmm betyg so far???
7/10 tror jag det blir, men vi har ju som sagt en hel del kvar att spela.
Spelet i sig är bra, men som resident evilspel är det bara en blek fortsättning på en världsbäst spelserie.
Over and out
Oj vad planer man hade för dagen som tyvärr inte kunde utföras pga av vårt "vackra" Sverigeväder.
Eftersom trädgårdsmöblerna har gnällt över att höstkylan börjat komma och dem får stå med fötterna blöta i regnet så hade vi då planerat att dem skulle få komma in i den mysiga värmen i pannrummet, men eftersom regnet då pissat ner hela dagen så fick vi lägga den sysslan på hyllan tills imorgon då SMHI lovat någorlunda fint väder..Och SMHI håller ju alltid vad dem lovat...(För er som inte kan tolka sarkasm så var det just det ni läste...)
Inte nog med detta så har jag en uppsjö med kreativa bilder att ta i fint höstväder, vilket även det fick pausas till morgondagen...
Det är nämligen så att till min stora lycka har jag fått ett fotouppdrag för en klädfirma Helsingborg där jag ska vara med och ta fram lite bilder till en bildbank.
Är Ûbertaggad med en massa idéer på olika motiv och vill ju bara ut och göra det jag tycker är roligast här i världen och det är att sätta min fantasi och kreativitet på bild så nu får fasen vädret ta och vända!
Har ju handlat en massa härligt som ska användas i bilderna och vissa saker är färskvara så att säga =)
Igår gick jag bananaz i stan och handlade en massa fint som jag planerar att använda i bilderna så det rycker i fingrarna av iver att sätta igång, men jag får alltså hålla mig tills imorgon...
Blev några bilder tagna idag iallafall inne i värmen av mitt kök så jag har 2 klara iallafall =) Skönt, ingen stress, 23:e ska dem alla vara klara...=D
Så vad har jag då sysslat med idag då??
Suttit på sofflocket och rullat tummarna?
Inte då! ;)
Idag har dem stackars Pelargonerna fått säga hej då till sina bekväma utekrukor, blivit uppdragna ur sina rötter på det mest brutala sätt.
Vissa av dem har fått komma till nya hem bestående av innekrukor och får nu bo inne i värmen med oss, medans andra blivit bortkastade på komposten, den enes död är den andres, ja vad brukar man säga? =)
Dem får hjälpa till att bli finfin jord till nästa års skörd av växter, men visst bär det emot att slänga växter, helst nu när dem blommar som finast.
Men jag har gett upp försöken att övervintra dem, vi har för varmt överallt i huset och även pannrummet är som en bakugn så dem ända som får komma in är åldringarna som hängt med och kämpat för sina liv varje år och som jag vet är gjorda av starkt virke, alla andra som jag vet bara kommer smutsa ner huset genom att tappa alla blad dem äger får allt bara förtvina på kompostens jordiga berg.
Så istället för mina sommarkrukors azurblå färger pryds nu entrén med mina höstkrukor, allt i Zink för jag älskar verkligen zink för sin gammaldags charm skull och i dem sitter nu både silverek,rosa ljung, silvergilrlang och ett japanskt gräs, och så får vi ju inte glömma vitmossan som är ett måste för att täcka den fula jorden.
Tog mig x antal timmar att fixa allt, för jag har en uppsjö med krukor som behövdes tömmas, och varje år svär jag och säger att nästa år då ska jag halvera mina antal sommarkrukor, men på något underligt vänster så ökar skiten bara för varje år...Har min far med dem gröna fingrarna att skylla på, han har spridit sin kärlek till trädgård och blommor över till mig i min DNA-pool så det är inte mycket att be för.
Nä, nu ska vi fortsätta vårat lördagsmys framför x-lådan =)
Resident Evil 6 är spelet vi för tillfället underhåller oss med!
Så ha nu en trevlig kväll på er!
Over and out
