Meningen med livet?

Ja det är en fråga vi alla ställer oss någon gång i livet, förr eller senare.
Vare sig vi börjar åldersnoja när vi passerat 30-strecket eller 40-strecket så kommer vi nog dit allihopa.
Vad är egentligen meningen med livet?
Själv har jag alltid varit av den övertygelsen att meningen med livet är det vi fyller livet med när vi lever, alla små saker som händer på vägen och vad vi lär oss av det.
Hur vi hanterar lycka, kärlek, hat och som sagt dem små sakerna. Ser vi dem ens?
När min älskade mamma lämnade oss bara några månader efter jag fyllt 20 år började jag plötsligt se dem små sakerna i livet, började uppskatta sådant som jag varit helt blind för innan.
Jag blev öppnare med mina känslor, för allt och alla.
Om jag älskade någon så sa jag det, och jag älskade fullt ut och inte bara lite.
Om jag var glad skrattade jag och gärna lite högre än vad som antagligen var godkänt.
Hatade jag någon så tittade jag extra noga på den personen, och började fundera på varför han/hon/den var som den var, vad hade hänt liksom? Och istället för att hata började jag i stället tycka synd om vederbörande.
Jag hade inte energi att hata, all energi la jag på att glömma och att få leva, känna, smaka och höra, för innerst inne visste jag hur skört livet var.
Frisk en dag, död en annan.
Och min strävan blev också att inte ha något osagt, ogjort.
För ett tag sedan fick jag höra av någon att meningen med livet för en kvinna är att föda barn, att sprida sina gener vidare och att utan det så är själva livet totalt meningslöst.
Jag har även kommit till den ålder då dem flesta i min omgivning har barn och som standard är det då att bombadera dem som är barnlösa med standardfrågan: Och när ska ni skaffa barn då? Inte bra att vänta för länge, vi kvinnor är ju inte fertila hur länge som helst... blink blink blink  ......
Eftersom jag och min man försökt bli gravida i x antal år utan att det resulterat i en vankande kvinna med stor gravidmage vill jag helst bara ta fram hagelbrakaren och dundra bort skallen på den som just öppnat munnen.
A. Ja, jag vill ha barn.
B. Vet inte varför du blir gravid bara du skakar din mans kalsonger och inte jag.
C. Menar du att om det nu är så att jag inte kan trycka fram några små lintottade kopior av mig själv genom min vagina så är mitt liv inte värt att leva?

Sedan att någon "god hjärtad" varelse gav mig barnböcker i present en jul gjorde ju inte frågan till en mindre tickande bomb som kan smälla av i näven på nästa undrande rödkindade, sönderstressade , barnmatsfläckiga 3 -barns mamma som passerar min väg.
Folk borde lära sig att vissa saker är inte deras sak att fråga.
Så jag kan i alla fall göra en lista på vad som inte är meningen med livet:

Meningen med livet är inte......
Att såra andra med dumma frågor.
Att förminska andra människor bara för att dem är annorlunda
Att jobba dygnet runt, få sin lön, känna sig rik i x antal minuter, betala sina räkningar, känna sig fattig och börja om från början tills du är 65 år, får problem med x antal krämpor och då äntligen får gå i pension men dör 1 vecka efteråt pga att din kropp blev så chockad av ett plötsligt stilla sittande liv.
Att sitta och klaga på det du har, det du kunde haft och bittra bort resterande år på att längta efter det du inte valde
Att ångra det du gjorde, valen du gjorde är det som formade dej, som fick dej att växa, som fick dej att lära dej av dina misstag.
Att tiga när någon gör dej illa, när någon trycker ner dej.
Att  leva som alla andra gör, placera sig själv i samma fack. Do Ur thing!
Att tro att livet är en tävling och att den som är mest framgångsrik, har mest saker och pengar vinner.


Vill ni veta meningen med livet?

.................
Har inte en jäkla aning....Men ni får gärna höra av er om ni knäcker den nöten......

Men se till :

Att njuta av resan till destinationen och inte själva slutmålet
Att hitta någon som älskar dig för den du är och låter dej vara den där knasiga sjuka människa som du är utan att döma dej för det vare sig vi pratar vänner/man/fru/What ever
Att sluta bry sig vad andra människor tycker eller tänker om dej, vad som är pinsamt eller barnsligt.
Att omge dej med personer som är positiva och gör dej av med alla negativa känsloutsugare som du har runt omkring dej.
Ge mer än du tar.
Ta hand om det du har, vårda det , njut av det för imorgon kan det vara försent.
Säg till dem du håller av att du älskar dem, att dem betyder allt för dej. Visst dem vet det säkert, men jag kan slå vad om att du får dem att tvivla på det rätt ofta eller hur?


Over and out

Ibland....

Länge sen jag skrev något i bloggen, men ibland kommer livet i vägen liksom.
Jag har varit på en vilsen plats i livet och inte riktigt vetat vilken stig jag ska välja, vart jag ska gå. Och när jag väl valt väg så har vägen inte lett dit jag hoppats.
Vet inte, men ibland känns det som om livet är kantat av citroner och jag är rätt trött på att göra citronsaft. Ibland önskar man bara att livet, att allt skulle vara enkelt.
Att bara man önskade något tillräckligt hårt så skulle det inträffa.
Men livet är allt annat än lätt, allt annat än en räkmacka.
Livet är hårt jäkla arbete, gropar att försöka hoppa över så att man inte blir slukad hel och törnen att riva sönder armar och ben på när man försöker ta sig fram.
Man blir sårad konstant, man blir puttad ner på ändan och om och om igen borstar man av sig, reser sig upp och försöker igen allt med ett jävla leende på läpparna.
Man vänjer sig att bli behandlad sämre än man förtjänar, man vänjer sig med att bli sårad.
Jag har alltid varit en person som försöker se det positiva i allt som händer, som försöker se det fina i människor där många andra bara ser mörker. Jag strävar alltid framåt även när jag trillar, och framför allt vill man alltid alla väl. Jag försöker leva livet ett skratt i taget, men ibland fastnar skrattet i halsen och det stockar sig i bröstet.
Ibland känner man sig som den ensammaste människan på jorden trots att man är omringad av goda fina vänner.
Ibland är saknad allt man har.
Och ibland måste man ventilera för att orka fortsätta skratta och le.
Så livet, ge mig en melon eller ett ynka äpple nu, jag skulle till och med hålla till godo med en vindruva.. men för guds skull, inga mer jävla citroner!