Värktabletter och varm oboy

För snart 3 veckor sedan körde jag av vägen med min lilla "rödafaran" , alltså min Eu-moppe som är denna stackars körkortslösa kvinnans ända åkdon.
Trots 7 plusgrader hade någon planterat en isfläck mitt i en liten sväng så stackars jag fick mig en flygtur på x antal meter och moppen fick sig ett lätt inslaget utseende.
Chockad och totalt mörbultad med en jäklig värk i både rygg och hals, för att inte tala om mitt huvud som fick sig en jäkla smäll så jag mådde illa och med en fot som var svullen och inte gick att stödja på linkade jag bort till min moppe, lyckades på något underligt vänster få upp den trots att varje rörelse kändes som en pina, kolla om den funkar och sedan börja färden mot jobbet.
Jag är av den gamla skolan att sprutar inte blodet så ringer jag ingen ambulans. Jag är även av den gamla skolan att sprutar inte blodet så sätter jag mig inte på akuten.
Så till jobbet blev det, svettandes av smärta, kan inte lyfta vänster armen, röra nacken eller böja mig  för den delen, huvudet bultar i takt med foten som inte går att stödja mig på, men där är jag, lika bra att försöka jobba då tills jag kunde åka till vårdcentralen där jag fått tid senare på eftermiddagen.
Jaja, som ni förstår lyckades jag inte särskilt bra, så efter mitt läkarbesök var det bara att åka hem och bädda ner sig.
Vaknade dagen efter och kände mig 100 resor värre, hur var detta möjligt???
Fan, kändes som om en ångvält hade kört över mig, sedan backat och gjort det en gång till.
Nu har jag varit sjukskriven i 2 veckor och resultatet är att jag iallafall glad kan säga att jag nu äntligen kan röra vänster armen.
Jäääääj! Efter övningar jag fick av farbror doktorn som jag duktigt gjort varje dag kan jag då äntligen göra kycklingdansen igen! http://www.youtube.com/watch?v=6UV3kRV46Zs 
Ryggen och nacken är det värre med, känns som om jag fungerar och tar mig ut ur sängen endast på grund av starka värktabletter, utan dem hade jag bara vägrat lämna soffan.
Hatar denna känslan att känna mig fångad i min egna kropp.
Är ju så mycket man vill göra just nu, det är ju jul snart och tusen saker ska ju fixas.
Så detta året får nog maken ta steget upp och bli julvärd =D
Så jag fortsätter min dagliga dos av tabletter och varm oboy vilket jag kommit på är en underbar kombination nu när även halsen börjar ge sig!
Min halsont vill jag tacka min make för som så snällt hostar ut i huset utan att varken höja arm eller hand för att stoppa sina basiluskers framfart!
Och tack för att du likt en 3-åring igår stoppade en godis, en riktigt sur banan i munnen och efter ramaskrik la tillbaka den i godisskålen.....
Inte ens en basilusksmittad sur banan kan ju trots allt inte stoppa min framfart i godisskålen!
Over and out!

Arrrrrr, mighty pirate! - Recension Assassins Creed Black Flag

Äventyret börjar mitt i en storm, och jag Edward Kenway vaknar upp på en öde ö, som en uppspolad bit drivved.
Och till min lycka ligger inte en handboll vid namn Wilson brevid mig utan en livs levande man med rikedomar i sin ficka, rikedomar som jag gärna vill lägga vantarna på.
Efter ett sprinterlopp som skulle gjort en kenyan lycklig är då den mystiska "skatten" min och även ett brev som förklarar att mannen som nu ligger död i sanden framför mig var anställd av en guvernör att leverera tingesten för en större summa pengar.
Så som den pirat jag är strippar jag den stackars dödingen på allt han äger, vilket inkluderar vapen, assassinoutfit:en och vad jag även misstänker var den stackars mannens kalsonger och liftar med en köpman med ett skepp till min destination där rikedom hägrar.
Det är ett  vackert spel som för mig som svensk som inte har mycket annat för mig än att gnälla om vädret gör att jag nu kan njuta av vita stränder, turkosfärgade vatten och palmer direkt från min egna soffa!
Det är en härlig känsla när man står med fötterna brett i sär på sitt skepp "Jackdaw" och i takt till vågorna och sången från besättningen tar sig framåt över havet.
Man får uppleva härliga kapningar av andra skepp, där det gäller att göra kanonmat av sina fiender men inte sänka deras skuta förän man plundrat skeppet av allt av sitt värde.
Ja, märk gott folk att jag säger skepp, skuta och inte båt! Båt har 2 åror, och som den nyutbildade pirat jag är med både ögonlapp och träben har jag nu lärt mig att spotta folk i ögat som inte kan se skillnaden.
Handlingen är väl inte lika klar som i dem andra spelen där man på något sätt alltid vetat vad man kämpat för.
Altair var en man som kämpade för sitt namn och för att bevisa vad han gick för och Enzio var en man som drevs av sorg och hämnd, medans då den senaste av karaktärerna Edward drivs av något helt annat.
Edward Kenway är en man som i alla fall till en början är som dem mesta av människorasen, en man som tilltalas och dras till pengar och en önskan att få mer av den varan.
Som i sin föregångare, 3:e delen av spelet, kan man fortfarande jaga djur för att tillverka kläder, pilar och större förvaring av diverse ammunition och annat.
Det finns allt från Jaguarer till vithajar och ju större desto svårare att fälla.
Skattkartor som så sig bör finnas i ett piratspel finns det att hitta och sedan är det bara att ge sig ut på skattjakt!
Övärlden som man reser runt i känns enorm, och det tar ibland vad som känns en evighet att ta sig runt på haven. Som tur finns fortfarande fast-travel om man väl har besök ett område en gång innan vilket underlättar för en =)
Du behöver aldrig sitta och rulla tummarna, för när du inte är upptagen med huvuduppdragen så har du en massiv hög med sidouppdrag och annat smått och gått att syssla med.
Vad sägs om att simma med farliga hajar? Med massor av tänder?
Ut på att jaga delar för en bättre rustning som i dem andra spelen?
Som vanligt ska det tjuvlyssnas, förföljas och lönnmördas på löpande band, utkikspunkter ska klättras och fort ska erövras.
Visst vi har gjort det förut, till leda, men det jag gillar med denna del är att jag i nästan alla uppdrag kan göra saker på mitt eget vis.
Som i dem tidigare spelen finns det alltid med i uppdraget att för att få 100% på ett uppdrag så ska t ex fienden dödas med lönnmördarkniven eller du ska   t ex inte upptäckas av soldaterna, men det är ditt eget val om du vill ha 100%, vill du springa runt som en galning och vifta med ditt svärd i stället så kan du det. Du kommer antagligen få det jäkligt mycket svårare och löjligt mycket fler fienden men do it your way!
Och det är skönt att ha den friheten, att slippa misslyckas pga att du upptäcktes som man upplevt om och om  igen i 1:a och 2:a delen av serien.
Det finns gott om gömställen nu, i stället för att bara hitta en höstack finns nu både dörrar att gömma sig i, buskar och träd och du kan till och med simma i stelth vilket i vissa uppdrag kommer bra till pass.
Grafiken är mycket snygg, styrningen är vad jag vill kalla exakt, men snackar vi med maken min så suger den.
Vet inte, kan ju bero på att jag spelat dessa spelen sen dem kom ut och jag är van vid Enzio och Altair och Connor sedan innan, så gör jag något fel så har jag bara mig själv att skylla, då har jag riktat styrspaken snett, eller så har jag råkat dubbeltrycka på någon knapp.
Jag gillade detta spelet, men så är jag också ett fan av hela spelserien.
Jag gillar att smyga omkring och lönnmörda, att hoppa från högst upp i masten på ett skepp ner på mitt tilltänkta offer och sätta kniven i nacken på honom innan någon av personerna runt omkring fattat vad som hänt och så är jag ju ett gammalt fan av just plattformsspel, och den varan finns det tyvärr inte så mycket av nu för tiden.
Betyg då? 7/10, roligt, spännande och vackert, men tyvärr är det väl som föregångarna lite upprepande och enformigt ibland.
Men samtidig så ville man liksom inte att detta spelet skulle ta slut, man ville se vad som fanns bakom nästa horisont och vad man skulle hitta på nästa ö.
Jag har verkligen dammsugit detta spelet och försökt krama ut så mycket det bara gick av det.
Och med några blickar på detta spelet fick jag min make som alltid varit väldigt anti till just denna serie som han kallat för jäkla kärringspel sedan den dagen han fick erkänna sig besegrad av Assassins Creed 1 pga att han inte klarade av styrningen och blev piskad om och om igen av vakterna, att logga in på spelbutiken.se och inhandla storpacket med alla  AC-spel till x360:n.
Själv har jag spelat alla dessa spel på Ps3:an för som kvinna är inte alltid x360 så förlåtande för våra små händer =)
Så stick i väg nu, sitt inte här och läs!
Beställ spelet om du inte redan har det i din spelsamling och sätt igång och spela!
Over and out




 

Vi kallar honom Olyckan.....

Så som jag gick under namnet Bölden som barn har vi nu även hittat ett passande öknamn på vår goldenvalp Diezel. Både jag och maken tyckte att Olyckan var ett passande namn.
Av någon anledning så är olyckan nämligen alltid framme där Diezel är.
Olyckan, eh, jag menar Diezel är en glad hund, han är en extasisk  hund som riktigt pyr ut gladhet genom varje por av hans lilla kropp.
Likt ett skepp i en stormvind ormar sig hans lilla kropp fram för jämnan, svansen som glatt viftar får nämligen hela honom att vaja fram och tillbaka som en liten A-lagare i Hoglandspark.
Och det är i just denna euforiska glädje som det händer. Olyckan....
Standard här hemma är en vattenskål som tippar ut över köksgolvet. En matte som blir vält av 4 glada tassar som så gärna vill komma så högt upp som till ansiktet. Förra veckan vältes ett underbart helt uppfyllt glas av Trocadero ut över hela vardagsrumsbordet med tillhörande vita matta...Trots upprepade skurningar smaskar det fortfarande kletigt under fötterna när man går där.
Och så idag, i all sin iver och glädje över att jag och maken skulle äta kvällsmat i form av goa thekakor och stora glas fyllda av iskall oboy , märk att jag läser att vi och inte han skulle äta , så lyckas då olyckan välta det ena glaset så det  välter över det andra.... Han är alltså som ett helt bowlingklot av glädje.. eller olycka....Så, oboy strömmar över bordet, över fjärrkontroller, över ljuslyktor och tidningar....Arga röster fyller vardagsrummet, snabba fötter rör sig fram och tillbaka mellan det rummet och köket med disktrasor och pappersrullar och mitt i allt står han... vår olycka... fortfarande glatt viftande på svansen. Ja, vem kan motstå det lilla monstret? Inte jag i alla fall ;)
Over and out

Sicka glassar hen har namngett...

Förr i tiden kämpade vi mot kvinnors rätt att rösta, fria färgade människor från slaveri och att vi inte ska bli annorlunda behandlade på grund av då kön, hudfärg och vår sexuella läggning. Folk som stred för att ge våra försvarslösa djur och natur en röst. Herre gud, om Simon Wiesenthal eller Martin Luther King eller Diane Fossy hade sett hur folk beter sig idag, år 2013 så skulle dem skämmas!
I dag sitter folk och ser sig runt i samhället och letar med förstoringsglas efter något som misstänkt kan vara antingen rasistiskt, nazistiskt eller homofobt.
Härom dagen läste jag en artikel om ett färgföretag som blivit anmälda för rasism på grund att dem hade en färgnyans som heter hudfärg.
Och igår var det en artikel om GB:s glass 88:an som tydligen ska vara en nasseglass eftersom någon tolkat siffran 88 som nazisternas symbol för SS...På GB:s lista av rasseglassar finns sedan innan även glassen Nogger Black som någon fick för sig var döpt efter ordet Nigger. Vi har fått plocka bort pepparkaksgubbarna ur luciatågen för dem var ju också rasistiska på något underligt vänster, men mot vem?
Andra pepparkakor? Folk med nonstop klistrat på magen och glasyr i håret?
Ska vi förbjuda färgen Brun? Svart? Vit? Röd? Gul? Har jag glömt någon? Ja, låt oss förbjuda Regnbågen också när vi ändå är på gång, det finns säkert någon som kan hitta något som dem känner sig kränkta av.
Är det allt vi blivit?
Ett gäng kränkta människor som känner oss som utsatta offer?
Har vi förlorat allt förnuft och känsla för humor eller vikten i att ta fighten där den behövs, där den gör skillnad?
Jag beundrar människor som tar tag i obekväma saker, som står upp för dem små och som vågar när alla bara står och tittar på, ni gör skillnad! Inte dem som sitter och märker ord för att få komma med i aftonbladet!
I slutändan när ni tar bort era löjliga förutfattade meningar om varandra så är vi varken hen, hon eller han, varken svart eller vit, gay eller straight, vi är bara människor, det är i alla fall så jag ser mina medmänniskor som jag träffar.
Dem ända som gör samhället rasistiskt är ni som letar efter den i alla vrår, ni förfular dem små sakerna i livet med era tungor och ni svärtar ner synen hos andra.

Misstänker att samma människor som håller på så här är samma som sitter och skickar dagens ris i tidningen för allt och inget, som ringer in till tv och radiostationerna för att klaga över felsägningar och som anmäler reklamen för att någon skojar om det ena eller det andra... Bittra typer som bara ser sitt halvtomma glas framför sig, ni växer i situationer av missämja och negativitet och ni sprider er värre än ett Aidsvirus i samhället. Nä, sluta upp med att leta fel i vårat samhälle, det finns tillräckligt med orättvisor och utsatthet, rasistiska hatbrott och ondska som det är utan att vi ska behöva skapa dem själva. Skicka in en dagens Ros, beröm någon som gör något snällt emot dig i stället, ge någon på gatan en komplimang i stället för en spydig kommentar och ge en kram till någon som behöver den. Ställ upp för den som blir mobbad och stå emot mobbarna, visa din medmänsklighet i stället för att lägga all din energi på att försöka få omvärlden att hitta och se smuts i vår värld. Den är  en kall och hård plats redan, vi som försöker se skönhet och glädje i livet är för få som vi är, gör inte vår skara mindre. Älska mer! Ha som motto att få en människa att le per dag, det är mitt i alla fall och det får mig att må bra inombords!
Nä, nu börjar jag ju låta lite smått frireligiös =)
Jag har sagt det jag ville säga så OVER and OUT

2 män och en hillbilly - Grand theft Auto V - Recension

Det är med djup sorg i hjärtat man sätter sig ner och skriver detta.
Varför så sorgsen undrar du nu kanske?
Jo, det betyder ju att spelet och äventyret är över för denna gången för min del!
Detta spelet var grymt efterlängtat här hemma, så som alla GTA-spel varit sen jag för första gången 2001 hoppade in i flyktbilen med 8-ball och körde mot friheten i Liberty city.
Jag körde taxiuppdrag som en galning mellan huvuduppdragen och kunde stans gator bättre än en Garmin GPS, jag njöt av en frihet som aldrig tidigare skådats i ett spel, en frihet att göra precis vad jag vill.
Jag löpte amok beväpnad med ett baseballrack, där jag förklarade krig mot blåhåriga tanter och korkade gångtrafikanter som på ett eller annat sätt fått mig att krocka min bil och som nu skulle få betala med sina liv för varje buckla som dem åstadkomit i lacken.
Jag Fick till det med prostituerade i baksätet på min bil och jag skrattade och njöt av hela spelglädjen som hamnat mitt i knät på mig.
 Efter GTA III kom då Vice city där jag fick njuta av ljuv 80-tals musik och där jag fick känna mig som Sonny Crockett för en dag med snabba bilar, snabba kvinnor och snabba vassa båtar.
Och nu fanns det något så exotiskt som fordon på 2 hjul!
Wiiii vilken känsla det var när man för första gången gränslade en skrevraket och brände av i 200 km i timmen... Tyvärr blev min första tripp inte särskilt lång, efter typ ett kvarter gör en idiot en vänstersväng och plötsligt flög jag 40 meter upp i luften som en annan crashtestdummie...
Sedan kom spelet som egentligen var menat att ha som 5:ans story, GTA San andreas, men som efter mycket velande fick spelskaparna att inse att fasen, vi är för långt bak i utvecklingen för att klara det här, låt oss tänka om!
Och tur var väl det!
Så i stället för 3 olika spelbara karaktärer fick vi spela som CJ, killen som just flyttat hem efter att hans mamma mördats.
Med CJ kunde man träna för att hålla sig i form, äta för att hålla hälsan uppe, åt du för mycket och tränade för lite så fick du spela som svullo och gjorde du som jag så kunde du spela som mr. universum ;)
Du kunde tatuera dej, köpa kläder allt för att få så hög status i gänget du tillhörde och så kunde du cykla...Jäääääääj!

San Andreas kändes otroligt stort, var som en värld som liksom aldrig tog slut hur långt man än försökte ta sig, sen att det inte fanns så mycket att göra i utkanten av staden där mest traktorer och hillbillies höllt till behöver vi ju inte tala om.
Det var ett spel som jag älskade, men som hade en och annan sak som jag verkligen hatade.
Det värsta av allt var gangwar, det gick ut på att ditt gäng skulle ta över så mycket hoods som möjligt. Visst det var kul, men när det andra gänget ville ha sitt hood tillbaka och du blev messad " your hood is under attack"  mitt i var och var annat uppdrag och när du var på andra sidan stan då blev liksom irritationen bara för mycket.
Och det räckte ju inte att man räddade sina ställen en gång, utan samma kvarter kunde komma om och om igen.... Nä det var en del av spelet jag helst hade sluppit!
Men nu tillbaka till det som jag skulle skriva om, femte delen av denna spelserie!
I den 5:e delen får vi då äran att nu spela som 3 olika karaktärer och ordet olika beskriver dem som huvudet på spiken.
Först ut har vi då Michael, en förtidspensionerad fd bankrånare som bytt ut sitt liv av rånarluvor, hagelbrakare och polisjakter till 15 kg övervikt, poolhäng och Svenssonliv med en otrogen och uttråkad hustru, en son som man med ett ord kan beskriva, FUCKUP, och en dotter som både är slampig och kändiskåt, ja där har ni hans liv i ett nötskal.
Sedan har vi Franklin, en gangbanger som mest av allt vill komma bort från gatan och småhandlarlivet, som vill komma upp sig i brottshierarkin och visa vad han går
för som getawaydriver.
Och sist men inte minst så har vi Trevor, allas vårt Psykfall, som man trots hans mordlystnad bara inte kan låta bli att älska.
Han får Hannibal Lecter att framstå lite som Mrs Doubtfire i det hela, men han har en rakhet, en ärlighet som man njuter av och varje gång han får ett raserianfall sitter man och flinar och undrar vad fasen han ska ta sig till.
Sällan lyckas ett spel skapa en sådan karaktär som sätter ett sådant avtryck som just Trevor gjorde.
Och aldrig förr har en spelkaraktär av den manliga slaget vaknat upp i ödemarken endast iförd en kort babydollklänning..;)
I 4:an älskade jag den där träningsfreakpajasen Brucie Kibbutz, kunde garva som ett barn bara han öppnade truten så ja, jag är väl rätt lättroad kanske ;)

I 5:an har dem verkligen tänkt på att rätta till allt som man retat sig på i dem tidigare spelen.
För det första bara en sådan sak att ens vapen och ammunition inte försvinner varje gång man dör??!!! Wiiiiiiii!! Hur förbannad var man inte i dem andra spelen varje gång man vaknade på sjukhus och man var strippad på alla sina vapen som man samlat på sig och all ammunition? Nu får man behålla varje liten pinal som man köpt sig! Ända gången man blir av med något är om du blir gripen av snuten och då är det din ammunition som du blir av med, så lös det enkelt! Var inte en loser som åker fast!
I spelet har du nu även 2 garage, ett stort som rymmer upp till 3 bilar där du kan sätta dina finbilar som du förhoppningsvis pimpat redigt och rejält och för dyra pengar.
Sedan har du även ditt garage utanför ditt safehouse där du har plats för ytterligare en bil.
Sedan har skaparna till detta underbara spel tänkt på ytterligare en sak och det är att införa checkpoints i uppdragen! Wiiii nummer 2!
Så blir du dödad så behöver du inte åka och köpa nya vapen, köra 2 ½ timme i bilen för att ta dig tillbaka till där uppdraget ska vara och göra om hela uppdraget utan du kan börja en liten bit tillbaka.
Detta är en av orsakerna som du antagligen kommer muttra för dig själv att fasen vad kortare detta spelet är än 4:an. Nope, min vän! Det är inte kortare, det ända är att du slipper all jäkla dötid då du färdades om och om igen för absolut ingen nytta alls!
Ytan i 5:e delen är stor, och det finns liksom alltid något att göra, om det så är att hjälpa en främling i nöd eller om det så är att slå några set i Tennis, det tar inte slut med den vanliga storymissionen.
Uppdragen är varierande och du kan byta karaktär när du känner för det smidigt genom bara en knapptryckning.
Bilkörningen sitter som ett smäck, och precis som i San Andreas så utvecklas du till det bättre hela tiden ju mer du övar. Kör du mycket bil så blir du en bättre bilförare och springer du mycket får du även bra stamina/ kondition och skjuter du mycket så blir du träffsäkrare, enkelt eller hur?
Du kan köpa och investera i olika saker, både firmor och aktier för att få pengarna att rulla in snabbare, du kan sporta med allt från tennis, golf och triathlon, ja du kan till och med ta dej ett avslappnande yogapass.
Du kan jaga vilda djur, du kan även jaga badguys för en borgarfirma och ja, det finns som ni märker en jäkla massa saker att fördriva sin tid med.

För dem som det bor en liten Looter inne i som det gör i mig så finns det även något för er, man kan samla bevis, rymddelar och kemiska avfallsdumpningar, du kan även gå med i en sekt om du känner för det! Fridens på er!
Som ni märker är jag helt såld på detta spelet, och aldrig har jag suttit så och önskat att ett spel inte ska ta slut! Så jag får väl erkänna med en gång att jag redan börjat spela om det igen =)
Efter varje uppdrag får du en bedömning, från brons till guld beroende på hur bra du gjorde uppdraget. Det kan vara allt från att göra uppdraget på en bra tid till att plumsa i poolen eller något annat crazy. Detta är tyvärr något man inte vet innan, och där kommer ju det bra:iga in att man kan köra om uppdragen för att putsa upp sina medaljer så att säga. Det finns även ett onlineläge på detta spelet men det tänker jag inte skriva något om.
Varför?

Jo, för att jag bor i tjotaheiti där bra bredband bara är en het dröm och ett fesigt mobilt bredband med en ännu fesigare hastighet är min verklighet.... Behöver jag förklara närmare?
Hmmm, vad kan man göra mer i spelet? Jo, man kan tatuera sig, fixa till sin gubbe hos frisören och även köpa snygga kläder och annat smått och gott.Vapenarsenalen är stor och jag blev förälskad i allt från hagelbrakare till grymma snipergevär! Saknar redan min granatkastare/maskingevär som kändes som något man kunde ha i hyllan bredvid hushållsassistenten och brödrosten.

Jag vill i alla fall varmt rekommendera detta spelet!
Betyg? Har ni inte förstått det redan? En klar 10/10!
Hittar inget att klaga på, det skulle i sådana fall vara att det tog slut på tok för fort!
Så skynda att inhandla nu i en butik nära dig!

Over and out fuckers!

Virus.se

Idag var det min första "friska" dag på över 2 veckor! Hurra!
Det har varit 2 riktigt jobbiga veckor som varit fyllda av frossa, feber och hosta och ännu mera hosta.
Jag kom fram till att jag inte varit så här sjuk på över 10 år så i dag var jag överlycklig att få komma tillbaka till jobbet.
Efter ett läkarbesök i förra veckan kom då läkaren fram till att det var ett aggressivt virus jag drabbats av som satt sig på både öron/hals/näsa/ögon  och som då även gav feber i över en veckas tid.
Så denna helgen som var började maken snörvla redigt och rejält trots att jag Holt mig så mycket som möjligt för mig själv när jag varit sjuk för att inte smitta honom som den om tänksamma kvinna jag är och jag började nu oroa mig för vad som komma skall.
Och det har bara blivit värre och värre för honom och ni kvinnor därute vet hur det är att ha med en förkyld man att göra eller hur?
Inte nog med detta så har tydligen vargar uppfostrat honom för att i stället för att använda armbågen att hosta i så använder han hela rummet att hosta i.....
I morses var det min frukost som jag precis fixat mig som fick sig en rejäl dusch när han promenerade förbi....Jääääääj!
2 veckor är tydligen inte tillräcklig lång tid att vara sjuk?
Misstänker att detta är hans sätt att ge tillbaka för att jag smittat honom....Ser allt hur nöjd han ser ut varje gång hans basilusker landar på mig.....
Och vad är då orsaken att han inte håller för munnen när han hostar?
Jo, han hostar ju så mycket och nästan hela tiden så han kan ju inte hålla för varje gång menar han.....Hela helgen har jag gått omkring och sett ut som en läkare som precis ska operera på någon stackare, har nämligen haft på mig ett munnskydd som jag nallade sist jag var inlagd på sjukhuset, men igår blev Diezel lite för ivrig i sitt pussande av mammas tryne att hela skiten gick sönder så jag var då än en gång utsatt för makens basiluskattacker.... Dagen på jobbet gick i alla fall utmärkt, har pillat med mitt skötebarn spelavdelningen hela dagen så nu är där snyggt och påfyllt och jag har njutit i största allmänhet att slippa sjukstugan som råder hemma.
 Och nu ligger jag då plötsligt nerbäddad i sängen med ont i luftrören till tusen och hosta igen....jääääj! Ja ja vad är en bal på slottet??????? Är ledig imorgon i alla fall, så då tänker jag ta mig fasen bara vila, skiter totalt i min inplanerade storstädning! Jobbar som tur var bara en kort vecka, hel dag på onsdag och sedan en kort torsdag för på torsdag då fyller denna kärring 35.......usch vad jobbigt allt blev nu bara jag såg den skrivna siffran =)
Nä, nu ska jag tryna! Tack för att ni orkar lyssna när jag gnäller av mig =)

Over and out

Vetzoo, sicken guldgruva på nätet!

Och nej, jag får inte betalt för att säga detta =)
Behövs inte, för när man får god service så räcker det gott och väl!
För något år sedan sprang jag på deras sida när dem körde fototävlingar på Facebook, då hette dem djurhälsobutiken.
Dem har verkligen allt man behöver som hundägare! Och nu snackar jag inte hundkläder och modeaccessoarer för det är inget man behöver som hundägare...Fjolleri...Nu snackar vi hälsa, mat och allt det nödvändiga vi behöver för vardagsbruk.
Finns vissa saker som jag köpt där som jag inte kan klara mig utan och dessa tänkte jag dela med mig här av till ni andra med 4 fotade vänner!

Jag har alltid haft ett helvete med att få loss fästingar från Rocky, vi har testat alla olika plockare som finns och dem har verkligen inte levt upp till något bra, tills jag då hittade dessa små rackarna!

 

 

 

O´toms fästingplockare, kostar bara 59:- och är guld värda! Den store använder man på stora och den lille på dem lite mindre fästingarna.

Fungerar så att man bara sätter "gaffeln" runt fästingen och snurrar fästet tills fästingen släpper! Så jäkla bra! Inga mer fästingar som lämnar huvud eller annat efter sig i mina jyckar efter att man misslyckats med att få med sig hela!

 

Sedan har jag som ni alla vet 2 stycken Golden Retrivers, Rocky och Diezel och båda älskar att bada!  Tyvärr är det ju så att just Retrivers lätt får vad som kallas Wet spots om dem badar för mycket och det är blöta sår som är svårläkta och som får dem att tappa hår på dem utsatta ställena. Då hittade vi detta schampot " Douxo klorhexidinschampo" som är jätte bra! På bara några tvättar läker huden som den ska och mina jyckar kan fortsätta bada sommaren ut!

 

Sedan det bästa av allt, dem har foder, sådant som bara kan köpas annars hos veterinären som dem levererar hem fraktfritt till din dörr!



Och inte bara det, nu har dem startat en service så du kan börja prenumerera på just ditt foder!

Perfekt för oss som bor på vischan! =) Och alla andra som inte vill anpassa sig efter stadens veterinärers öppetider!

Och sist men inte minst så har dem en sådan underbar personal som är sååå serviceminded! Dem håller till och med koll på vad min hund heter =D Och det är ju egentligen han som är kunden så det är en fin touch! Rocky gillar när deras leveranser kommer, inte bara för att det är hans mat som kommer utan också för dem roliga saker som ibland ligger som överraskning till honom i form av en liten leksak eller en rulle bajspåsar =)

Jag kan varmt rekommendera denna sidan! Har aldrig blivit besviken där!

Ni hittar dem på sidan : http://vetzoo.se/index.php?gclid=CLSf7Z7I0rkCFRR6cAodIhcAOw

 

Sedan vill jag även passa på att rekommendera en matskål för alla er som har en hetsätare där hemma! Vi har haft problem med våran valp Diezel som äter så snabbt att man undrar om han ens tuggar sin mat.

Misstänker att detta beteendet kommer av att han fått slåss med sina 8 syskon i en ända stor skål när han var hos sin uppfödare....

Tack vara min underbara granne så fick jag ett tips om en hundskål hon sett i en tidning.

Denna matskål finns tyvärr inte på Vetzoo, men bara googla antiglupskskål så hittar ni den!

Är såååå nöjd med den! Äntligen behöver jag inte oroa mig för att min lille kille ska sätta i halsen!

Hela skålen är uppbyggd så att det är 3 stycken kullar mitt i den så hunden får ta det lugnt och försöka manövrera upp sin mat! Ända nackdelen med skålen är att trots att den är gummiförsedd i botten så står den inte kvar på platsen när han äter utan han vandrar omkring över hela köket med den när han äter ;)

Over and out!

Skallgångskedjor och Barbiedockor

Jag kom till världen med ett brak och det var nog så jag tyckte att jag skulle leva det.

Jag föddes den 14 november 1978 och natten jag föddes var det ett riktigt åskoväder med blixtar och knallar fastän snön låg vit på marken.
Jag gillade alltid när mina föräldrar berättade om den dagen, för att det var åskoväder i November var ju väldigt sällsynt och det fick mej att känna mej lite som Ronja Rövardotter.
Jag var ett väldigt glatt barn som hade mycket hyss för mej.
Vi hade inte bott länge på den där gatan innan det blev välkänt vilken liten utbrytarkung jag verkligen var.
Skallgångkedja var något som grannarna ofta samlades för.
Inte det att mina föräldrar inte var uppmärksamma, dem kollade mig som hökar men så fort ögonen vek bort så var jag också det, borta.
Det hände ofta att mina syskon blev hämtade i deras klassrum för att komma hem och hjälpa till att leta efter deras förrymda varböld.
En av dem historier som berättats för alla som någon gång suttit vid vårat matbord är när jag försvann  när mamma hade storbak hemma.

Det var en varm sommardag och mamma stog inne i köket och svettades över spisen.

Det var en av hennes berömda bakdagar och ingen kunde baka som min mamma.
Det visste alla barn på gatan, men det kommer vi tillbaka till lite senare.
Nybakade bullar låg på ett galler på vårat bastanta furubord och en ny plåt skulle in i ugnen.
Hon slängde ett öga ut genom köksfönstret och tittade på sitt blonda busfrö som snällt cyklade på sin röda lilla trehjuling fram och tillbaka vid våran stenlagda entré.
Det tog nog inte mer än bara några sekunder att sätta in plåten men när hon nästa gång slängde sitt öga mot fönstret var det tomt utanför.
Mamma hade i tidigt stadium lärt sig att vara snabb, så kvickt som en liten vessla sprang hon ut i trädgården men inget busfrö så långt ögat nådde.
Inte heller utanför häcken där kvarterets lekplats var.
Inte heller till ett av mina favoritrymlingsplatser fanns jag att hitta, lekplatsen 2 kvarter iväg.
Mina syskon blev hemkallade från sina skolor och grannen erbjöd sig att köra runt min körkortslösa mamma i jakten på varbölden.
Efter ca 40 minuters hysteriskt letande körde dem förbi ESSO-macken som låg en bra bit från vårat villakvarter och vem får dem inte se?
Där stog då denna lilla lintott och ryckte frenetiskt i bensinpumpen med sin lilla röda trehjuling brevid sig och sin lilla tälen på flaket.
Och nu undrar ni väl vad jag hade för mej?
Det fattar väl alla att man måste tanka sitt fordon lite då och då annars kommer man ju ingen vart här i livet, det har ju pappa sagt..
Ja, rymma gjorde jag ofta, men inte för att jag inte trivdes hemma utan för att jag bara inte kunde förstå varför man alltid bara skulle vara inne hos sig själv och i sin egen trädgård.
Det var ju så mycket spännande att besöka andra, och det gjorde jag.
Tyvärr visste inte dem om att jag var på besök.
Hade vi någon gång blivit inbjudna hos våra grannar, trodde jag att man kunde besöka dem i tid och otid även när dem hade annat för sig.
När vi var och hälsade på en av våra grannar hittade jag en stor kartong under deras trappa.
I denna kartong låg säkert ett tiotal olika barbiedockor och alla de tänkbara kläder.
En riktig skatt alltså!
Ända nackdelen var väl att dessa dockor var översållade i hundhår efter hunden i familjens eviga fällande, och med tanke på grannens döttrars ålder så hade nog ingen heller lekt med denna skatt på många år.
Och som barn hinner man ju aldrig riktigt leka färdigt, innan det är dags att gå hem.
Så dagen efter bestämde jag mej för att avsluta det jag börjat med dagen innan.
Sagt och gjort, jag går över till grannen, öppnar deras ytterdörr och slinker in och sätter mej under trappan.
Under tiden upptäcks mitt försvinnande, och medan min stackars mor får med alla grannar i en enkel skallgångskedja sitter jag i lugnan ro och leker med barbiedockorna.
Jag upptäcks till slut när grannen tar ett avbryt i sökandet för ett toalettbesök och hon hör ett barns glada stämma komma från under hennes trappa.
Ja, jag gav nog min mor många gråa hår i förtid, ja, jag gav nog hela villakvarterets befolkning gråa hår.
Sedan hade vi vår andra granne, hon hade verkligen koll på allt och satt mycket vid sitt köksfönster och spejade.
Kommer ihåg att hon nästan alltid hade en nackkrage på sig för att hon hade konstant nackspärr.
Nu på senare år har jag börjat undra om det var pga allt spejande.
En kväll ringde i alla fall telefonen hemma hos mina föräldrar och det var då denna kvinna som undrade om mamma visste vad som försigick i vårat garage?
Nja, det kunde ju inte mamma svara på så hon öppnade ytterdörren och tittade ut.
Och vad får hon se? Jo, där ser hon en lång rad med barn stå på kö in till vårat garage.
Det var säkert ett 20-tal ungar som snällt stog och väntade på nått.
Ja, och vem stog inte under den öppna garageporten och delade ut något till varje barn?
Ja, jag förstås.
Och vad var det då som alla dessa barn väntade på?
Jo, min mammas härliga bakverk.
I vårat garage hade vi nämligen en stor frysbox där mamma la allt hon bakade när hon hade haft storbak.
Nu fanns det tyvärr inte mycket kvar men jag kan ju lova dej att det var glada och mätta barn i grannskapet i alla fall.
Detta var på den tiden det var väldigt mycket på tv om Afrikas svältande barn.
Visste inte så mycket vad Afrika var, men jag visste ju vad barn var och vad bättre var då att ge mammas goda bullar till hungriga barn?
Tror inte att mamma höll med om att kvarterets övergödda barn hörde till dem svältande, men vad kunde hon säga?

Ja, ni som trodde jag blivit jobbig och vild på gamla dar vet nu då att jag föddes precis så här ;)
Och man kan trots allt inte lära gamla hundar att sitta så ni får ta mig som jag är =D

Over and out

 

 

 

Joysuckers finns dem?

Jo, dem finns.
Dem finns där du minst anar det, ligger och lurar på dig och bara väntar på att få känna lukten av den där känslan som dem antagligen aldrig själv känt.
Lycka...glädje.....
Och när dem fått upp spåret så har dem svårt att låta bli att sätta tänderna i dig och suga ut all den där lyckan...glädjen....
Dem växer sig större och starkare av tårar och av sorg och en dos ilska.
Hur vet du att du blivit biten av en då?
Jo, du lämnas med en känsla av tomhet och du känner ren och skär apati.
Ibland önskar jag att jag hade huggtänder jag med och inte var en sån mes som bara tar emot.
Ibland vill jag bita tillbaka, men apatin tar över och jag orkar inte.
Det är då man är glad att man har underbara människor, positiva  människor runt sig och en underbar man vid sin sida. Som blåser bort det onda. Som fyller på lyckan och glädjen.. som inte låter den ta slut.

Over and out

För att citera R.E.M " It´s the end of the world as we know it" - Recension av The Last of us

Då har man då spelat ut Naughty Dog´s senaste spel, "The last of us" och jag kan konstatera att det är med sorg i hjärtat man sitter och kollar på medans eftertexterna rullar över  Tv-rutan.
Vi har sett zoombiespel innan, vi har spelat överlevarspel förut, men det är få spel som får en att känna så för karaktärerna och för storyn som spelutvecklarna lyckats med i detta spelet.
Man blir snabbt inkastad i handlingen med att en tv står på i vardagsrummet hos Joel, och man kan i bakgrunden höra ljudet av tvhallåans röst som meddelar att ett dödligt virus sprider sig snabbt genom landet och fullständigt kaos råder överallt, samtidigt som hans altandörr krossas och in kommer hans så tidigare trevliga grannar, och denna gången är det inte med en inbjudan till grannskapets årliga grillfest, denna gången är det Joel som står på menyn.
Grannarna är nämligen smittade som ni nog förstått och det är här det hela börjar.
Jag vill inte avslöja för mycket om själva handlingen för det skulle bara förstöra för alla er som inte köpt spelet, ( idioter, om jag får säga det själv ;) ) men jag kan ju säga att det är ett spel som handlar om överlevnad, vänskap och "survivor of the fittest".
Spelet är väldigt varierande banmässigt, ena stunden kryper du runt nere i  nån mörk tunnel eller varför inte i dem stinkande kloakerna där arméer av virussmittade fiender smyger och lurar och i andra stunden så vandrar du runt på jakt efter loot som skulle kunna avgöra liv och död i stadsmiljöer där naturen börjat ta över och växter börjat spräcka upp genom asfalten.
Som det moviefreak jag är, så kommer man ju tänka på filmen med Will Smith "I am Legend" när man ser miljöerna, och det märks att spelutvecklarna flörtar hejvilt med flera av filmvärldens överlevarfilmer så som The road, The book of Eli och serien The Walking dead.
Jag har hört att flera andra gamers haft buggar i spelet, men jag kan ju gladligen säga att vi inte stött på en endaste ;)
Eller så är det bara för att man just spelat om buggiga Fallout 3 som man inte märkt av om det varit en och annan glitch i spelet ;)
Fienderna har rätt bra A:I, iallfall ju längre in i spelet man kommer och dem börjar flanka en mest hela tiden, och det är allt från runners, en slags megasnabb zoombie a la Usain Bolt, Clickers som är en redigt enerverande fiender som snabbt kan bli ens död och sedan överflöd av andra överlevare som vill dej allt annat än väl.
Militärer och plundrare i massor och då virussmittade står i din väg när du försöker ta dej till Salt Lake City.
Med dig har du en följeslagare, Ellie, som vid en första anblick verkar försvarslös och hjälplös, men visar sig vara allt annat än just hjälplös.
Hon räddar livet på en många gånger och i stället för som  anhängare i andra spel som bara låter sig föras till slakten som ett får kämpar hon med näbbar och klor mot fienderna.
Jag bara älskade detta spelet, det hade liksom allt jag förväntade mig av det och det är ju inte ofta som det händer.
Oftast så bygger man upp förhoppningar på ett nyss utannonserat spel och sedan visar det sig att det inte håller måttet överhuvudtaget och då blir besvikelsen mega, men detta höll allt vad dem lovade.
Häftiga varierande miljöer, fiender i massor, loot för oss som gillar att plocka prylar och även lite stelth för dem som gillar att smyga oseende genom banorna.
Jag skrattade gott åt en recension om just detta spelet i min stads tidning, BLT Blekinge läns tidning där han som skrev recensionen suckade högt och klagade över just miljöerna för att dem var så grå och trista, han hade velat ha mer färgsprakande miljöer... Öhhh... Ledsen att behöva förklara det för dej grabben men i detta spelet har jorden typ gått under och så kommer nog färgsprakande inte sitta så realistiskt på plats...Kanske ska spela lite super Mario istället om man vill ha färgsprak???Av mig får detta spel full pott, 10/10, har liksom inget att slå ner på. Detta är ett spel att älska, helst för oss som gillar att surfa på zoombievågen =)
Ja, vad mer kan jag säga? Jo, gå och köp nu för fasen om du inte redan gjort det!
Over and out

Bak och bad

I går fejade jag och städade huset för fullt så idag tänkte jag att ingen nytta alls skulle göras! Men skam den som ger sig....Det blev lite bakstuga här ändå!
Idag blir det jordgubbsmacaroons och 2 stora picknickbröd! Recept finns sen innan här på bloggen så ni får kolla där om ni vill ha dem.
Kände mig stygg i går som lovade bröderna frolic att vi skulle gå ner att bada, men när maken kom hem febrig och dan så sprack den idéen, för att ta både jyckarna är näst intill omöjligt. Slutade med att jag tog den lille med mig medans den store killen fick vara hemma med en sovande pappa. Så igår fick jag mig årets 1:a dopp i sjön! Var riktigt härligt, inte alls så kallt som jag inbillade mig! Diezel har ju redan badat flera gånger dem senaste månaderna, men har liksom varit som dem där pensionärerna man ser som står och skvätter vatten på sig själva i vassen med vattnet upp till hälarna.

Han har liksom inte doppat sig, vilket vi trodde han skulle göra med en gång med tanke på att storebror är en riktig sjöko som bara simmar och simmar och näst intill är omöjlig att få upp.

Det började med att han travade ut med mig när jag skulle doppa mig, han stannade och plötsligt dök morsan under ytan och simmade iväg! Fasen, Diezel måste ju bara efter och plötsligt doppade han kalufsen under ytan och kom upp med ett frustande efter x antal kallsupar. Sedan solades det på bryggan och avslutades med lite fika i form av nybakade bullar och lite silviakaka som jag slängde ihop häromdagen.
Och så hade jag med mig min favvo, en liten skål med vaniljfil som jag skivat i färska jordgubbar i! En underbara kombination! Som glass en sommardag!
Idag ska jag försöka locka med mig sjuklingen ner till sjön på picknick när han kommer hem från jobbet!

Till vapen kommer jag då ha rykande nybakade picknickbröd fyllda av härligheter! Mozzarella, pepparsalami, färsk riven parmesanost, cocktailtomater och färska hackade kryddor! Vem kan motstå det???? Och lyckas inte det så har jag ju mina macaroons! Som tydligen fick knorrar på sig idag... fan! Nä, nu ska plåten ut och bröden in i ugnen i stället!
Ha det så gott i solen idag!

Over and out!

Stenaline gone wild? - Recension av Resident evil Revelation

Eftersom helgen var en ända stor lögn från SMHI ännu en gång så byttes badkläder och filt ut mot handkontroller och talk.Tv:n fick arbeta på högtryck och vi äntrade rollen som passagerare på en Stenalinekryssning av det lite argare slaget, där dem anställda istället för att passa upp en gjorde allt för att ta livet av en.
Jag pratar förstås inte om ännu en polenkryssning som slutat i spyor och tom plånbok utan om tv-spelet Resident Evil Revelation.
Spelet är en upp-pimpning i HD-kvalité av det gamla spelet som från början släpptes till Nintendos lilla bärbara 3Ds, men nu var det alltså våran tur att spänna på oss hagelbrakaren i rollen som både dem älskade karaktärerna, BSAA-agenterna  Jill Valentine och Chris Redfield.
Handlingen utspelar sig innan 5:e spelet, alltså lite om vad som ledde upp till händelsen i Afrika, precis innan " Lost in memories" som man fick spela i golden edition.
Mestadelen av spelet utspelas på lyxkryssaren Queen Zenobia som ligger och gottar sig mitt i det guppiga Medelhavet, och denna gången är det inte slöa Zombies som invaderat skeppet utan muterade sjöodjur som gör allt för att sabba din resa så du går miste om både taxfreeshopping och lite tur vid roulettebordet.
Allt börjar med att Jill och hennes tillfälliga sidekick Parker eller som jag kallade honom genom spelet " Porker " på grund av hans tjocka fläskiga kinder som fladdrade varje gång han öppnade munnen, var på räddningsuppdrag för att finna Chris Redfield som hamnat i händerna på terroristcellen "Veltro".
Detta visade sig vara en fälla, och det är där äventyret börjar.
Spelet tar en med sig tillbaka till vad som känns som Resident Evils rötter, i alla fall om man jämför med den klart sämre del 6 som släpptes i höstas.
Man slipper det sjukt stressiga momenten som var i det spelet, för här kan man faktiskt stundtals gå och undersöka i sin egna takt i vissa rum, lösa lite pussel och plocka ammunition utan att man blir nersprungen och uppäten av 100 arga hungriga zombies på crack.
Tyvärr är spelet lite hoppigt i sin historia, inte nog med att man då spelar Jill och Porker, man spelar även Chris och hans sidekick Jessica, ytterligare en ny karaktär med en hjärna som en dum bimbo, och med en klädstil som skulle göra en rysk postorderbrud stolt. Jag citerar Jessica : "This tantacles are so annoying" i en mindre bossfight... Vilken vettig cooling skulle någonsin säga något sådant???
Snälla, kan inte ta någon på allvar som har en wetsuit med bara ett ben och en baddräkt med slits upp till armhålan och ett sniperrifle på det....Allt jag kan då sitta och fundera på är var hon har sina exta magasin med ammunition...
Hade väl passat i Dead or alive eller Soul calibur men i detta spel ser det bara fel ut... Men, men....Finniga små datanördar måste väl få nått att torr-runka till medans dem spelar.
Historien är stundtals förvirrad och styrningen är jag något missnöjd med, det märks på något sätt att den egentligen hör hemma på en nintendomaskin, slöstyrda karaktärer som vandrar som om dem har kåda under sulorna och inte som om dem hade stora blodtörstande virussjuka vattenmonster i hälarna.

Kartan som man i många fall är rätt beroende av om man inte vill springa i cirklar suger åsnekuk. Varför? Jo, för att det är just det den gör, den får dig att springa i cirklar, runt runt som en råtta i ett hjul eftersom den är näst intill oläslig..
Alla vapen man hittar är ett kärt återseende från dem tidigare spelen, vapen man lärt sig älska och hantera som om dem vore ens baby.
Den älskade Python, magnumpickadollen som dödar det mesta med 1 skott och så då den älskade hagelbrakaren som skjuter huvudet av dem mest påstridiga av fiender.
Nytt i ens ficka är skannern, vilket är just en skanner som man skannar fiender med för att finna deras svagheter, väggar på jakt efter handavtryck och rum för att hitta gömda ting så som skott och herbs.
När man skannat till 100% bjuds man på hälsa, vilket man hela tiden i spelet lider brist på.
Fienderna är många men kanske inte dem mest varierande gäng man sett i ett Resident evilspel.
Hunters som vi stött på i dem allra första spelen i serien gör comeback och gör livet surt för oss, men med den älskade magnumen så sätter man dem säkert på plats. Die motherfuckers!!!!
Annars är det muterade sjöodjur som står som en armé mellan dig och dit du ska ta dig och vissa är mer enerverande än andra, vissa lättdödade och vissa vill liksom aldrig trilla hur många stackars kulor du än sätter i dem.
Och skott är något som inte växer på träd, beroende på vilken av karaktärerna du spelar så det gäller att hushålla med dem i vissa delar av spelet.

Spelet är uppbyggt på 12 kampanjer och det tog oss ungefär 10 timmar att spela igenom det.
Stundtals älskade jag spelet just för att det kändes som den där rätta RE-känslan, den känslan som lös med sin frånvaro i den 6:e delen i serien, men sedan stundtals satt man och retade sig på styrningen, banor som man sprungit igenom om och om igen fast som en annan karaktär och kartan från helvetet som var totalt omöjlig att tolka.
Men det är ett kul spel, jag har saknat mina gamla vänner från Racooncity och det kändes som ett plåster på såren efter den förra besvikelsen.
Det är ingen ny 4:a, den går liksom inte att göra om, och ingen ny 5:a heller, men om man synar spelet för sig själv så är det bra, riktigt bra.
Jag vill dock framföra min besvikelse att det inte är någon co:op i detta spelet, trots att man genom hela spelets gång har en Sidekick med sig hela tiden....
För oss som alltid spelar ihop sög detta rejält, men här fick man i stället turas om att kontrollera gubben.
Så vilket betyg ska då spelet få?
Nja, 7/10 blir det, och då avdrag för styrning och för den där förbannade kartan som gjorde livet rätt förvirrat för oss och lite för den rätt förvirrade handlingen...
Ja, och nej Jessicas stringrumpa drog inte heller upp betyget till en 8 även om Porkers kinder fick mig att dra på munngiporna om och om igen.
Jaha, där har ni den!

Over and out!

Ostekta Bruna Bananer

Om det är något jag hatar så är det bruna bananer, räcker med lukten av dem så storknar jag.
Har en kollega på jobbet som antagligen nosat upp den sidan hos mig för ibland när man kommer en härlig tidig morgon till jobbet, man öppnar sin kassa och där är den! Lukten som kommer osande från min papperskorg...Inte hennes som står 2 meter bort, utan min...
Jag misstänker att det sitter i sedan barndomen, sedan mamma nöp mig i örat för ett sattyg jag gjort och som jag inte ens kom ihåg.
I min mammas och pappas sovrum härskade en grisrosa tjock heltäckningsmatta, och innan modepolisen säger - woooooo, heltäckningsmatta??!! så vill jag till deras försvar säga att på det glada 80-talet och en bit in på 90-talet så härskade heltäckningsmattor och var helt rätt....
Det var på den tiden även fulfuru och hobbyrum var fett inne, gärna med ett stort fläskigt pingisbord som inga ungar någonsin spelade på och kanske ett coronaspel stog framme i en hörna och bara väntade på att få nötas på av ivriga barnfingrar.
Men tillbaka till den grisrosa heltäckningsmattan!
Efter att ha uttråkat legat och bläddrat i fantomentidningar och Agent X9tidningar i mammas och pappas fulfurusäng och samtidigt mumsandes på en banan fick jag ett dilemma....Bananskalet! Var skulle jag göra av det? Jag var ju mitt inne i en spännande sekvens med självaste Modesty Blaise och det var ju sjuuuuuukt långt till papperskorgen... Så jag gjorde det ända rätta... Jag kastade bananskalet under sängen och bad en liten bön att den skulle försvinna i atmosfären av sig själv..poooff...och så var den borta liksom.
Verkar som om gud sov den dagen som han brukar göra när lilla jag ber om saker för 2 veckor senare hörs ett illvrål genom huset, ljudet av en skenande hjord hörs genom finrummet och plötsligt står hon där, mamma lite väl rosa om kinderna och sen kommer örongrabbningen där jag leds genom tvrummet och in i deras sovrum....
- Vad är det där!???- säger mamma och pekar under sängen...
Jag böjer mig ner och kikar och möts av ett svart moln av flugor och inte nog med  det, 100-tals svarta myror som ingen än idag vet hur dem tagit sig in.... Men kanske är just ostekta bruna bananskal en kulinarisk händelse i myrvärlden? Något man vallfärdar till?
Jag blir alltid illamående när jag tänker på den där krypande högen under sängen, det kliar på mig bara jag ser en brun fläck på en banan och därav äter jag vad min make kallar för trädbananer...Gröna! Och vad gör man då om man plötsligt fått sin fruktkorg invaderad av bruna bananer och man är 50% smålänning? Jo, man bakar en kaka! Och inte vilken kaka som helst utan världens godaste banankaka!
Det var dit jag så långsökt försökte komma =)
Här är receptet!

Maries godaste banankaka utan några som helst myror eller blomflugor i:

Det här bör du ha hemma: ( Annars kan du gå och lägga dej på soffan igen)

2 bruna bananer
1 ½ dl socker
1 ägg
50 g smält smör
1 tsk vaniljsocker
1 tsk bakpulver
½ tsk Bikarbonat
4 msk grädde
2 ½ dl mjöl

Mosa bananerna och rör dem med sockret.
Tillsätt det lätt uppvispade ägget, grädden och smöret och tillsätt till sist dem torra ingredienserna som du siktat igenom.
In i ugnen i ca 30-40 minuter i 175 grader.

Färdigt!

Det var väl inte så svårt va??

Jag gillar att ha en glasyr på min, men det ska det egentligen inte vara.
Vill ni också ha lite gottigt på toppen så passar denna utmärkt:

3 dl florsocker
4 msk smält smör
2 tsk vaniljsocker
4 msk tillagat kaffe starkt
2 msk kakao

Smält bara smöret och blanda i göjset.
Bred ut på kakan när den svalnat!
På med snyggt strössel eller kokos!

Over and out!