För snart 3 veckor sedan körde jag av vägen med min lilla "rödafaran" , alltså min Eu-moppe som är denna stackars körkortslösa kvinnans ända åkdon.
Trots 7 plusgrader hade någon planterat en isfläck mitt i en liten sväng så stackars jag fick mig en flygtur på x antal meter och moppen fick sig ett lätt inslaget utseende.
Chockad och totalt mörbultad med en jäklig värk i både rygg och hals, för att inte tala om mitt huvud som fick sig en jäkla smäll så jag mådde illa och med en fot som var svullen och inte gick att stödja på linkade jag bort till min moppe, lyckades på något underligt vänster få upp den trots att varje rörelse kändes som en pina, kolla om den funkar och sedan börja färden mot jobbet.
Jag är av den gamla skolan att sprutar inte blodet så ringer jag ingen ambulans. Jag är även av den gamla skolan att sprutar inte blodet så sätter jag mig inte på akuten.
Så till jobbet blev det, svettandes av smärta, kan inte lyfta vänster armen, röra nacken eller böja mig för den delen, huvudet bultar i takt med foten som inte går att stödja mig på, men där är jag, lika bra att försöka jobba då tills jag kunde åka till vårdcentralen där jag fått tid senare på eftermiddagen.
Jaja, som ni förstår lyckades jag inte särskilt bra, så efter mitt läkarbesök var det bara att åka hem och bädda ner sig.
Vaknade dagen efter och kände mig 100 resor värre, hur var detta möjligt???
Fan, kändes som om en ångvält hade kört över mig, sedan backat och gjort det en gång till.
Nu har jag varit sjukskriven i 2 veckor och resultatet är att jag iallafall glad kan säga att jag nu äntligen kan röra vänster armen.
Jäääääj! Efter övningar jag fick av farbror doktorn som jag duktigt gjort varje dag kan jag då äntligen göra kycklingdansen igen! http://www.youtube.com/watch?v=6UV3kRV46Zs
Ryggen och nacken är det värre med, känns som om jag fungerar och tar mig ut ur sängen endast på grund av starka värktabletter, utan dem hade jag bara vägrat lämna soffan.
Hatar denna känslan att känna mig fångad i min egna kropp.
Är ju så mycket man vill göra just nu, det är ju jul snart och tusen saker ska ju fixas.
Så detta året får nog maken ta steget upp och bli julvärd =D
Så jag fortsätter min dagliga dos av tabletter och varm oboy vilket jag kommit på är en underbar kombination nu när även halsen börjar ge sig!
Min halsont vill jag tacka min make för som så snällt hostar ut i huset utan att varken höja arm eller hand för att stoppa sina basiluskers framfart!
Och tack för att du likt en 3-åring igår stoppade en godis, en riktigt sur banan i munnen och efter ramaskrik la tillbaka den i godisskålen.....
Inte ens en basilusksmittad sur banan kan ju trots allt inte stoppa min framfart i godisskålen!
Over and out!
Äventyret börjar mitt i en storm, och jag Edward Kenway vaknar upp på en öde ö, som en uppspolad bit drivved.
Och till min lycka ligger inte en handboll vid namn Wilson brevid mig utan en livs levande man med rikedomar i sin ficka, rikedomar som jag gärna vill lägga vantarna på.
Efter ett sprinterlopp som skulle gjort en kenyan lycklig är då den mystiska "skatten" min och även ett brev som förklarar att mannen som nu ligger död i sanden framför mig var anställd av en guvernör att leverera tingesten för en större summa pengar.
Så som den pirat jag är strippar jag den stackars dödingen på allt han äger, vilket inkluderar vapen, assassinoutfit:en och vad jag även misstänker var den stackars mannens kalsonger och liftar med en köpman med ett skepp till min destination där rikedom hägrar.
Det är ett vackert spel som för mig som svensk som inte har mycket annat för mig än att gnälla om vädret gör att jag nu kan njuta av vita stränder, turkosfärgade vatten och palmer direkt från min egna soffa!
Det är en härlig känsla när man står med fötterna brett i sär på sitt skepp "Jackdaw" och i takt till vågorna och sången från besättningen tar sig framåt över havet.
Man får uppleva härliga kapningar av andra skepp, där det gäller att göra kanonmat av sina fiender men inte sänka deras skuta förän man plundrat skeppet av allt av sitt värde.
Ja, märk gott folk att jag säger skepp, skuta och inte båt! Båt har 2 åror, och som den nyutbildade pirat jag är med både ögonlapp och träben har jag nu lärt mig att spotta folk i ögat som inte kan se skillnaden.
Handlingen är väl inte lika klar som i dem andra spelen där man på något sätt alltid vetat vad man kämpat för.
Altair var en man som kämpade för sitt namn och för att bevisa vad han gick för och Enzio var en man som drevs av sorg och hämnd, medans då den senaste av karaktärerna Edward drivs av något helt annat.
Edward Kenway är en man som i alla fall till en början är som dem mesta av människorasen, en man som tilltalas och dras till pengar och en önskan att få mer av den varan.
Som i sin föregångare, 3:e delen av spelet, kan man fortfarande jaga djur för att tillverka kläder, pilar och större förvaring av diverse ammunition och annat.
Det finns allt från Jaguarer till vithajar och ju större desto svårare att fälla.
Skattkartor som så sig bör finnas i ett piratspel finns det att hitta och sedan är det bara att ge sig ut på skattjakt!
Övärlden som man reser runt i känns enorm, och det tar ibland vad som känns en evighet att ta sig runt på haven. Som tur finns fortfarande fast-travel om man väl har besök ett område en gång innan vilket underlättar för en =)
Du behöver aldrig sitta och rulla tummarna, för när du inte är upptagen med huvuduppdragen så har du en massiv hög med sidouppdrag och annat smått och gått att syssla med.
Vad sägs om att simma med farliga hajar? Med massor av tänder?
Ut på att jaga delar för en bättre rustning som i dem andra spelen?
Som vanligt ska det tjuvlyssnas, förföljas och lönnmördas på löpande band, utkikspunkter ska klättras och fort ska erövras.
Visst vi har gjort det förut, till leda, men det jag gillar med denna del är att jag i nästan alla uppdrag kan göra saker på mitt eget vis.
Som i dem tidigare spelen finns det alltid med i uppdraget att för att få 100% på ett uppdrag så ska t ex fienden dödas med lönnmördarkniven eller du ska t ex inte upptäckas av soldaterna, men det är ditt eget val om du vill ha 100%, vill du springa runt som en galning och vifta med ditt svärd i stället så kan du det. Du kommer antagligen få det jäkligt mycket svårare och löjligt mycket fler fienden men do it your way!
Och det är skönt att ha den friheten, att slippa misslyckas pga att du upptäcktes som man upplevt om och om igen i 1:a och 2:a delen av serien.
Det finns gott om gömställen nu, i stället för att bara hitta en höstack finns nu både dörrar att gömma sig i, buskar och träd och du kan till och med simma i stelth vilket i vissa uppdrag kommer bra till pass.
Grafiken är mycket snygg, styrningen är vad jag vill kalla exakt, men snackar vi med maken min så suger den.
Vet inte, kan ju bero på att jag spelat dessa spelen sen dem kom ut och jag är van vid Enzio och Altair och Connor sedan innan, så gör jag något fel så har jag bara mig själv att skylla, då har jag riktat styrspaken snett, eller så har jag råkat dubbeltrycka på någon knapp.
Jag gillade detta spelet, men så är jag också ett fan av hela spelserien.
Jag gillar att smyga omkring och lönnmörda, att hoppa från högst upp i masten på ett skepp ner på mitt tilltänkta offer och sätta kniven i nacken på honom innan någon av personerna runt omkring fattat vad som hänt och så är jag ju ett gammalt fan av just plattformsspel, och den varan finns det tyvärr inte så mycket av nu för tiden.
Betyg då? 7/10, roligt, spännande och vackert, men tyvärr är det väl som föregångarna lite upprepande och enformigt ibland.
Men samtidig så ville man liksom inte att detta spelet skulle ta slut, man ville se vad som fanns bakom nästa horisont och vad man skulle hitta på nästa ö.
Jag har verkligen dammsugit detta spelet och försökt krama ut så mycket det bara gick av det.
Och med några blickar på detta spelet fick jag min make som alltid varit väldigt anti till just denna serie som han kallat för jäkla kärringspel sedan den dagen han fick erkänna sig besegrad av Assassins Creed 1 pga att han inte klarade av styrningen och blev piskad om och om igen av vakterna, att logga in på spelbutiken.se och inhandla storpacket med alla AC-spel till x360:n.
Själv har jag spelat alla dessa spel på Ps3:an för som kvinna är inte alltid x360 så förlåtande för våra små händer =)
Så stick i väg nu, sitt inte här och läs!
Beställ spelet om du inte redan har det i din spelsamling och sätt igång och spela!
Over and out
Så som jag gick under namnet Bölden som barn har vi nu även hittat ett passande öknamn på vår goldenvalp Diezel. Både jag och maken tyckte att Olyckan var ett passande namn.
Av någon anledning så är olyckan nämligen alltid framme där Diezel är.
Olyckan, eh, jag menar Diezel är en glad hund, han är en extasisk hund som riktigt pyr ut gladhet genom varje por av hans lilla kropp.
Likt ett skepp i en stormvind ormar sig hans lilla kropp fram för jämnan, svansen som glatt viftar får nämligen hela honom att vaja fram och tillbaka som en liten A-lagare i Hoglandspark.
Och det är i just denna euforiska glädje som det händer. Olyckan....
Standard här hemma är en vattenskål som tippar ut över köksgolvet. En matte som blir vält av 4 glada tassar som så gärna vill komma så högt upp som till ansiktet. Förra veckan vältes ett underbart helt uppfyllt glas av Trocadero ut över hela vardagsrumsbordet med tillhörande vita matta...Trots upprepade skurningar smaskar det fortfarande kletigt under fötterna när man går där.
Och så idag, i all sin iver och glädje över att jag och maken skulle äta kvällsmat i form av goa thekakor och stora glas fyllda av iskall oboy , märk att jag läser att vi och inte han skulle äta , så lyckas då olyckan välta det ena glaset så det välter över det andra.... Han är alltså som ett helt bowlingklot av glädje.. eller olycka....Så, oboy strömmar över bordet, över fjärrkontroller, över ljuslyktor och tidningar....Arga röster fyller vardagsrummet, snabba fötter rör sig fram och tillbaka mellan det rummet och köket med disktrasor och pappersrullar och mitt i allt står han... vår olycka... fortfarande glatt viftande på svansen. Ja, vem kan motstå det lilla monstret? Inte jag i alla fall ;)
Over and out
