Valpgos = varm i hjärtat

Oj, jag har ju helt missat att skriva om min bästa granne Görel som precis har fått 8 små valpar som är helt ljuvliga!
Dem är blandras, en kombination av Långhårig schäfer och Tollare ( Nova scotia Duck tolling retriver).
Fick komma och mysa lite med dem när jag var som deppigast här hemma, och man kan ju inte annat än bli glad när man får hålla i en liten jycke som knappt är större än en smörgås!
Loppan höll då lite extra koll på en så man inte skulle knycka nån av dem små sötlökarna, och tur var väl det för det är ju lockande när dem är sååå söta.

Och självklart blev det lite bilder, går ju inte nån vart utan herr systemkamera, men alla bilder blev tagna utan blixt för jag vill störa så lite som möjligt och i rätt dåligt ljus så där av är bilderna lite gryninga tycker jag.
När dem blir lite större ska jag ta en massa bilder på dem och jag har rekvisita till tusen här hemma med korgar och annat som dem stackarna ska få genomlida =) Det kommer bli härliga små jyckar det här, mamma Loppan är en helt otroligt go och snäll hund, lydig till tusen och pussig som få.

Man är rentvättad i ansiktet när man går hem efter ett besök =)
Man märker det redan när man träffar Zazza, en av valparna från Loppans senaste kull, som även görel behöll.
Sån liten gullegris! Zazza är min Rockys favorit över allt annat, och hans girlfriend =)
Och snart så ska vi skaffa en liten egen valp!
Den 27 april ska vi hämta Tyson, en liten goldenvalp som ska bli Rockys polare pär!
Ser sååå fram emot detta!

Allt är redan ordnat här hemma, allt från hundsäng till matskålar och framför allt namnet...Men säg inget till Roger att det är bestämt, han gillar nämligen inte namnet Tyson....Bara av den anledning att han inte tycker om hans namne, boxaren Mike Tyson...Vem bryr sig om honom, det är ju namnet vi tar bara =)
Nä, här kommer lite valpbilder på dem små liven!
Over and out!

Påsken som han där uppe glömde?

Dagen i sig började helt upp och ner.
Bonden som ska se till att hålla vägen skottad utanför hade tydligen tagit sovmorgon så min taxi knappt kunde komma fram som den skulle pga av det underbara vita pudret trillat i högar upp mot nästan 2 dm...
Sen bara fortsatte det...
10 minuter efter öppning på jobbet uppstår problem numero uno, kunder som vill betala med presentkort eller köpa presentkort åker på en nitlott, bara fel medelanden visas. 50 minuter senare störtdyker min kortterminal i min kassa, vilket resulterar i att jag får springa mellan 2 stycken olika kassor nästan hela dagen, kort i den ena kassan och kontanter i den andra.
Vid kontakt med våran helpdesk kommer info att felet är i hela norden... Känns därför inte som om det kommer avhjälpas snabbt.
Sedan var det ju näst intill kalabalik på jobbet med kunder i massor som ville sätta sprätt på sin lönecheck som damp ner på kontot i måndags så det var liksom inte läge för fel på datorer och annan dynga.
Är konstigt att allt alltid ska hända samtidigt?
På hemvägen bestämde jag mig sedan för att springa in och köpa varsin kebabrulle till mig och maken, och vad händer då?
När man står och ska beställa mat kommer någon i personalen framlunkande och säger att dem har stängt...Tydligen stängde dem klockan 16.00...
Fråga nummer 1: Varför har ni inte låst igen dörren? Fråga nummer 2: Varför står det öppettider till klockan 22:00 varje dag och ingen annan information?
Och sedan blev det hemresa med en ny taxichaufför som antagligen var stum, eller bara blyg så in i tusen....10 ord yttrades på dem 35 minuterna vi delade bil.
Hatar verkligen den pinsamma tystnaden som kommer när man sitter jämte vissa personer.
Väl hemma blev det att stå och fixa till middagen och så här i efterhand är jag glad att kebabrullen lös med sin frånvaro, då fick herr Flygande Jacob träda in i stället och han slog senior rulle med en hästlängd.
Misstänker att det kommer bli en kort kväll här hemma innan moi däckar i soffan som jag även gjort varje kväll denna veckan och veckan innan.
Sen min älskade syster yster blev inlagd så känns det som om jag förlorat allt vad kvällspigghet heter, och jag som brukar vara morgontrött vaknar vid
6-tiden varje morgon...
Har svårt att sova, sover oroligt på nätterna och man känner sig rätt sliten för tillfället.

Man känner sig rätt maktlös här borta, 40 mil i väg när man helst av allt vill släppa jobb och allt och bara åka till götet med en extrasäng i väskan, gå upp på sjukhuset och trava in i hennes rum och montera upp min lilla extrasäng jämte hennes och ligga och småprata in till småtimmarna och kunna krama om henne när hennes tårar svämmar över och hopplösheten visar sig.
Telefonen går hett på hennes avdelning, vi pratas vid 2 gånger om dagen och jag tråkar säkert ut henne till tusen med alla mina samtal men hon kommer inte undan sin dryga lillasyster.
Jag är ju trots allt bölden.
Och jag tänker fortsätta ringa henne varje dag och säga hur mycket jag saknar henne och hur mycket jag älskar henne, för det är ju det jag gör.
Nu ska min drutten bli bra, hon ska bli frisk och snart ska hon vara uppe på benen och dansa!
Snart så, men tills dess ska hon vila, sova och göra som farbror doktorn säger.
Imorgon ska jag gå på en liten shoppingtur på lunchrasten och köpa en liten muntraupppresent till henne, vad det blir vet jag inte än, men eftersom jag har samma smak som min syster så är hon inte svår att handla till, ska nog hitta nått bra!
Nä, nu ska jag nog krypa i säng med drömmar om att morgondagen bara har goda saker med sig!
Over and out

När det blåser runt den tryggaste av klippor

Min trygga klippa, det har du alltid varit.
Sedan jag var liten och du stod och tittade ner på mig i min spjälsäng, när du stoppade nappen i munnen på mig när jag grät eller tröstande lyfte upp mig i din varma famn.
Min stora syster, min idol och min förebild.
Därför kändes det som om mattan dragits bort under mina fötter när pappa ringde mig klockan 06 i går och med snörvlande röst får fram att du, min älskade syster fått vad dem misstänkte en hjärtinfarkt.
Man vet när man får nattliga telefonsamtal att det aldrig är bra nyheter, det är knappt man vågar svara för man vet ju att ingen ringer så tidigt eller sent om det inte hänt något allvarligt.
Nu när jag precis talat med dig känner jag mig lugnad för att du är vaken och jag vet att du är i dem bästa händer, men inombords sitter ångesten i halsen och knuten i magen växer för varje minut.
För vad skulle vi alla göra utan dig? Du är limmet i våran familj, den som håller oss ihop! Är väl för att du är precis som mamma var, du tänker på alla andra innan du tänker på dig själv, osjälvisk och omtänksam och varm.
Men nu får du lägga den där osjälviskheten på hyllan och börja tänka på dig själv i första hand för en gång skull.
Du måste ta hand om dig och framförallt ta det lugnt, sluta oroa dig för alla andra, vi är vuxna människor som får ta ansvar över vårat egna liv.
Sluta oroa dig över ditt arbete, det du hinner hinner du, och det som inte hins med det är inte ditt problem, utan din arbetsgivare som antagligen behöver se över sin bemanning.
Så vila nu, kämpa på och bli stark, vi finns här för dig!
Min syster är en otroligt stark kvinna, hon har kämpat sig igenom många gropar i livet, och så har hon haft en stalker under namnet "bölden" genom hela sin uppväxt, och den som orkar med "bölden" utan att bli knäckt förtjänar en Oscar.
Ni som känner mig vet att den där "bölden", ja den är jag.
Jag växte upp som sladdbarnet i min familj, min syster är hela 8 år äldre och min bror 10år äldre.
Som sladdbarn kommer följande arbetsuppgift:
Föräldrarnas älskade lilla baby till dina syskons stora förtret.
När dina syskon hela livet fått ärva den andres prylar och kläder får du allt nytt.
Dina syskon blir lite av en extra förälder som gärna ska ta med dig överallt dem ska, mot deras egna vilja.
Om min syster fått en krona för varje gång hon fått höra-Låt din syster följa med! Skulle hon kunna gå i en mycket tidig pension.
Jag blev den där röda svullna bölden mellan deras skinkor fram tills jag fyllde 17 år tror jag.
Jag jobbade verkligen hårt för att bli den där bölden och jag kan stolt säga att jag segrade.
Jag var så där sneaky som bara en böld kan vara.
I en tidig ålder på 5 år var jag redan en förslagen utpressare som verkligen gjorde allt för att få vara med eller bara få min vilja igenom.
Som liten är man ju oftast så där osynlig och ”oviktig” att ens syskon inte riktigt vaktar sin tunga när man är i närheten och min favoritsyssla ett tag var att leka mäster detektiv ,så jag spenderade många dagar med att sitta och spionera på mina syskon eller bara den där hederliga tjuvlyssnandet vid deras dörrar.
Min bror hittade jag väl inget speciellt på men min systers akilleshäl hittades och den utnyttjade jag i många år.
Kom på henne och hennes klasskamrat rökande ute på gatan och eftersom min pappa lovat att hjälpa henne med körkortet om hon inte började röka visste jag precis hur jag skulle mjölka henne.
Många barn är rätt dumma i sin snabba bedömning att springa och tjalla med en gång när dem bevittnar nått liknande, men jag höll mig coollugn och behöll den för mig själv.
Om min syster skulle känt mig lite bättre skulle hon lätt kunnat syna min bluff, för en bluff var det  och med tanke på hur jag dyrkade henne på det där sättet som bara småsyskon kan göra skulle jag aldrig tjallat på henne.
Men jag var som sagt slipad i tidig ålder och varje gång jag inte fick följa med henne och hennes kompisar ut på något äventyr till gatan brevid eller liknande så gick jag alltid teatriskt fram till trappan och ropade med låg röst lite tillgjort på pappa.
Hon visste med en gång vad det betydde….Det betydde att jag i slutändan skulle få följa med annars var hon såld.
Jag var nog inte min systers favorit på den tiden, men jag hängde på i vått och torrt och jag älskade det.
Jag var inte ett lätt barn att ha att göra med som ni märker.
Som när jag hittade den där stora paddan i trädgården som jag bara måste visa min syster.
Tyvärr var hon inte hemma och då fick jag ju den där festliga idén om var rädd hon skulle bli om jag gömde den på hennes rum när hon kom hem.
Som barn tänker man ju inte längre än näsan räcker och jag satte då den där söta stora paddan bakom hennes stereobänk och såg framför mej hennes överraskade och skräckfyllda min när han då skulle hoppa fram.
Men sedan ringde det ju på dörren och min kompis Tina stog där och undrade om vi skulle leka och då glömde jag ju allt vad den där paddan hette.
2 veckor senare hördes ett illvrål från nedervåningen och ljudet kom då från min systers rum.
Hon hade hållt på med storstädningen i sitt rum när hon då plötsligt hade fått syn på något förstelnat som tittade fram bakom stereobänken , och detta förstelnade var då den bortglömda paddan som nu hade förvandlats till en kombination av egyptisk mumie/ beef jerky.
Oj vad jag grät när fyndet blev gjort, det var ju inte detta som skulle hända ju!
Skuldkänslorna tyngde mej hårt, ett litet oskyldigt djur hade fått sätta livet till för att jag hade hittat på jävelskap…
Han fick sig en begravning i alla fall i en gammal skokartong i en av rabatterna i trädgården och som vanligt var det bara jag som sörjande.
Syrran blängde argt på mej i en vecka och muttrade svordomar varje gång hon såg mej men det rann då tillslut av henne.
För vem kunde vara arg på bölden en längre stund? Hon kunde ju trots allt inte hjälpa vad hon tog sig för, hon var ju bara en böld och man kan inte ta ur bölden sin böldighet.
Stackars paddans sista sovplats blev dock utsatt för den värsta sortens gravplundring när min far med sina gröna fingrar gick baluns med sin spade och kratta i jakt på något stackars ogräs som vågat sig på att slå rot i hans strikt rensade rabatter.
Ja, min fars tålamod var hårt prövat när hans älskade trädgård grymt sabbades av hans dotters ihärdiga behov av att begrava varje litet dött djur hon hittade.
Det var allt från myror och humlor som sänktes  2 fot ner i en tändsticksask som fick agera som kista.
Sedan satt jag och tillverkade kors av glasspinnar och en bit snöre som jag sedan satte över graven.
Ja, ni kan ju tänka dig minen på fadern när han kom där med sin lövkorg och sin lilla ogräsrensare och fick se alla dessa hinder som skulle försvåra hans arbetande händer.
Det slutade ofta med tårar från min sida där jag skrek att man inte minsann kunde förstöra någons gravplats men vi fick ibland kompromissa.
Mmmmm Tessan, du har verkligen en ängels tålamod, så tack för att du stått ut med mig genom åren =)
Bli nu frisk! Stark! Kämpa på!
Älskar dig av hela mitt hjärta!

Over and out/ Bölden

Daltande? Eller bara svensk standard?

På Aftonbladet idag kan man följa efterdyningarna om nyheten om dem 2 männen som efter en polisjakt körde över en öppen bro och dog.
Idag står det bara " Dem stal bensin för 300 kronor"....
Vart vill man komma med det? Är det mer okey då att stjäla?
Eller menar dem att dem dog för ynka 300 kronor?
Eller menar dem att polisen inte skulle jagat dem för det beloppet?
Detta som hänt är en stor tragedi för dem anhöriga, och jag känner för dem, har ju själv mist en man älskar och hur det än gick till så är det hårt.
Men att försöka vända denna debatten till att polisen gjorde fel är ju helt sjukt.
Dem gjorde väl bara sitt jobb, eller?
En polis arbete går väl ut på att stoppa kriminella handlingar, eller har jag fel?
Jag fick lära mig vid den tidiga åldern av 3 år att det var fel att stjäla av mina föräldrar då jag blev påkommen hemma med en leksaksorm i plast med böjliga leder som inte var min. Den hade smugit med ner i jackfickan från leksakshuset och den hade ett värde på 29 kronor om jag inte minns fel...
För att lära mig detta gick min mamma tillbaka hela vägen till leksaksaffären där jag fick be personalen om ursäkt..Jag lovar er, jag lärde mig vid det tillfället att aldrig mer göra om det!
Om man ska peka några fingrar så är väl det mot dem 2 männen som bestämde sig för att ta något dem inte betalat för?
Vi måste lära oss att ta ansvar för våra misstag och våra handlingar i detta landet, vi kan inte dalta med alla kriminella och peka runt i samhället för att hitta den röda tråden till var det gick fel....
Dessa grabbar hade hur många tillfällen som helst att stanna men valde att så inte göra. Varför vet jag inte, men något mer än 300 kronors bensin måste det ju varit...
När polisen kör med blåljus efter en så stannar man, man behöver inte vara ett geni för att förstå det.
Man behöver heller inte vara ett geni för att förstå att man stannar när bommar fällts ner över en bro....
Vad går igenom ens huvud när man bara fortsätter?
För krasst sagt så skulle dem fått en smäll på fingrarna om dem stannat med talet att - Gör aldrig om det där igen!  och sedan skulle dem fått fortsätta sin kriminella bana....
Jag tycker bara hela denna historien luktar illa, samma sak med grabben förra året som blev jagad på en motorcykel i 240 km i timmen som sedan vurpade och dog....
Jag tänker bara på alla människor dem hade kunnat köra över och skadat eller dödat på detta sett....Om polisen nu inte ska göra sitt jobb så kan vi väl då skippa hastighetsbegränsningar......Låt folket stjäla det dem vill ha.....
Varför ska vi ha lag och ordning i detta landet????
Nä, jag tycker alla ska göra som Aftonbladet istället! Tyck synd om alla som är kriminella och dalta med dem i oändlighet! Vira in dem i bomull och talka deras små rosa stjärtar.....
Eller så kan vi bara skaka på huvudet och säga att fasen vad tragiskt att ännu en ung människa kastat bort sitt liv på grund av helt fel väg och val i livet och jobba på att fånga upp dem innan det är försent.
Låta folk ta ansvar.....Normala människor får jobba och slita sig genom livet för att få allt dem vill ha, och oftast räcker inte det till ändå....Det är den hårda vägen... Den lätta är att bara ta för sig av det andra jobbat för, ta sådant som du inte gjort dig förtjänt av.....
Vad som är mitt och vad som är ditt är inte svårt att lära sig förstå.....
Skillnaden är att tjuven inte bryr sig, han ser det som sin rätt.....Varför vet jag inte, men det är det som skiljer oss åt.
Vi kommer höra 1000 ursäkter varför  dem gjorde si och så, men vet ni vad?
1000 ursäkter rättar inte 1 fel.

Over and out!

Gammal??? Jag? Näääää....Jo?

Ibland säger man att åldern bara är en siffra, men ibland undrar man...
Sedan några veckor tillbaka har jag kämpat mot en ond rygg som inte gjort annat än att pina min vakna tid.
I förra veckan var jag och en kollega iväg på fackutbildning i bonnastaden Karlshamn och då fick pensionärsmarie gå och nalla en kudde i samlingsrummet för att ha baktill på stolen för att ens palla av att sitta och lyssna på mötet..
Ländryggen håller på att ta dö på mig... iallafall min pigghet för tillfället..
Dagen till ära har jag kämpat för att ta mig från fåtöljen och ut med jycken min men helst av allt hade jag velat sitta kvar, det är det ända som inte gör ont.
Känner mig som om jag vore 80 år fyllda just nu...
Tur då att man har en underbar make som fixar middag till en!
I dag blir det plättar och bär! Namnam!
Var faktiskt jag som beställde middagen, var länge sedan nu.
Hade väl ätit mig led på dem i min barndom.....
När jag var liten så var min mamma hemmafru tills jag fyllde 6 år 6 dagar i veckan, förutom på pannkaksdagen då hon jobbade på åhlens restaurangen.
Pannkaksdagen är vad jag fick reda på senare i livet dagen Tisdag, som den heter i folkmunn.
Men i 6 år av mitt liv var det pannkaksdagen och det betydde att min lite stressade far var ”barnvakt” som det så gulligt heter när en pappa passar sina egna barn.
Som ni säkert förstått så syftade pannkaksdagen på vad som serverades på vårat helsvenska furubord den dagen i veckan.
Ja, pannkakor.
I alla det former och smaker.
För till min pappas försvar så måste det ju tilläggas att det även en å annan gång letade sig in någon rätt udda smak och indgridiens på dessa pannkakor.
Dem som verkligen har satt ett spår i mitt minne och även mina syskons var när min pappa exprimenterade fram dem berömda chokladpannkakorna.
Och dem måste ju bli succé eller hur?
Barn och choklad kan väl aldrig gå fel?
Eller kan det?
Det kan det…
Dessa bajsbruna runda degbitarna smakade allt annat än choklad och gott.
Jag kan ju även informera om att detta även var sista gången vi blev serverade dessa bruna pannkakor.
Nu ska även poängteras att min pappa är kock till yrket, en riktigt duktig sådan, och då vet jag vad ni alla tänker, pannkakor?
Men visst är det förstående att något man står med hela dagarna inte står högst på listan att göra när man kommer hem?
Det är därför jag aldrig kommit på tanken att gifta mej med en gynekolog.
Nä, over and out!

Farväl min kära Gravplundrare! - Recension av Tomb Raider

Man vet att allt bra alltid har sitt slut, men tyvärr så kommer slutet alltid allt för tidigt när man spelar ett riktigt bra spel.
Ja, ni märker vart denna recensionen lutar va?
I detta senaste Tomb raider tar man då på sig skorna som en riktigt ung Lara Croft, en fröken Croft som inte än blivit någon veteran och kollega med Indy och som ännu inte kommit upp i den eminenta BH-storleken 70EE.
Så tyvärr kommer antagligen dem där finniga pojkarna som brukar köpa alla Tomb raiderspelen endast för att titta på Laras stora guppande bomber bli grymt besvikna.
Här har man valt att istället fokusera spelet på en bra story och ett par normalstora lökar, med en Lara som är ung, fräsch och nyexaminerad från skolan, ute på sitt första stora äventyr efter faderns plötsliga död.
Det första man märker när man sätter igång spelet är förstås den snygga grafiken, men också flörten med Uncharted-serien.
Som ett stort fan av just den spelserien tänker jag inte lägga någon tid på att klaga över det, jag kan inget annat än ge tummen upp för att dem gjort något annat med detta spelet än det vanliga Tomb Raiderstuket som brukar gå ut på att hjula upp för väggarna i dem djupaste pyramiderna för att oftast trilla mot ond bråd död varannan minut.
I denna delen är  istället fokusen satt på överlevnad.
Borta är den välstrukna och alltid så rena Lara, du vet hon som aldrig har ett hårstrå fel i sin välkammade kaluffs, som ser ut som ett levande språkrör för Ariel Ultra och tack och lov lyser även hennes diaréefärgade shorts med sin frånvaro.
Nu får man se en haltande, smutsig och vid några tillfällen en Carrie-look-a like kvinna som får genomgå ett helvete för att försöka rädda sig själv och sina vänner efter att dem strandat på en ö någonstans utanför Japans kust efter att deras fartyg Endurace sjunkt i ett oväder som skulle gjort en hårfön helt onödig.
Synd för Lara att ön inte är obebodd som dem alltid är i filmer och böcker, där hennes ända sällskap i sådana fall hade varit en punkterad basketboll som gått under namnet " Wilson".. Tur för oss är så inte fallet, hade nog inte blivit ett sådant actionladdat spel då =)
Jag läste en recension där dem skrev att spelet bara varade i 12 timmar vilket fick mig att sitta med andan i halsen nästan hela tiden och tro att - Fan, snart är det slut....
Undrar om han bara spelade en demo??? Eller så kanske han spelade på lättaste svårighetsgraden???? Vi spelade igenom hela på ca. 25 timmar, och då körde jag på " Hard " och så gjorde jag 100% på alla banor, alltså samlade allt som fanns att samla och hittade alla skatter och allt annat som var gömt i spelet. Jag är en sucker på att samla så jag sprang omkring som en dammsugare i varenda vrå, inget undkom mig!
Och sen är det ju alltid goare att klara ett spel när allt är komplett liksom.
Tomb Raider har tagit klivet bort från det traditionella äventyrsplattformsspelet och nu tagit ett stort kliv in i ett äventyrsspel med stora delar av action.
Kvar finns fortfarande plattformshoppande och skattletande, men det är bara en del av spelet och inte det ända som det var i dem äldre spelen.
Nu kan du hitta delar till dina grymma vapen, som du även kan uppgradera med hjälp av pengarna du får av looting och t ex jagandet av djur.
Du samlar XP på allt du dödar och löser i spelet, så du senare kan få skillpoints som du använder för att få nya egenskaper på Lara, allt från att göra henne mer stridsduglig till att få mer looting vid jakt på djur.
Styrningen är exceptionellt bra i spelet, dör man kan man inte skylla på den egenskapen, det är alltid en feltajmad move eller hopp som får en att stirra in på en röd skärm med en avliden Lara på, antingen spettad som en julgris i halsen av en vass pinne eller platt som en pannkaka i botten av en ruin.
Fiendeskaran kan ibland bli övermäktig, oftast pga alla dynamitkastande fånar som likt målsökande fiskmåsar på jakt efter ett nytvättat hår aldrig missar sina mål...AI:n på fienderna är bra, dem är inga dumma amöbor, utan tänkande individer som kan flanka och även ropa på sina medhjälpare när dem känner behov för det, och som även ger sig in i närstrid om man sitter och hukar bakom en banankartong för länge.
På många av banorna kan man ta sig runt helt tyst genom att smyga sig och bara använda tysta vapen, sin klätteryxa i närstrid eller sin älskade pilbåge som likt ett sniperrifle kan ta ut fiender på mycket långt avstånd.
Pilbågen blev en kär vän som användes flitigt!
Puzzlen i spelet var många och utmanande men aldrig omöjliga som man ibland kände i dem äldre spelen.
Dem var nu istället väldig logiska när man väl kom på vad det var man skulle göra, och man körde aldrig fast i timmar vilket jag ofta gjorde i dem gamla dammiga grottorna från förr med den något äldre och storbystade Lara.
Spelet är fritt och man kan röra sig obehindrat runt på ön genom lägereldarna som fungerar som "Fast travel" när man väl har klarat banorna. Detta underlättar samlandet, som oftast är svår att göra när man har en massa fiender som flåsar en upphetsat i örat. Man behöver alltså inte känna att fasen jag har glömt en massa saker, man kan alltid gå tillbaka för att få sina 100%.
Är bara vid sista lägerelden i spelet som man får en varning att nu kan man efter detta inte resa tillbaka, snart är spelet slut.
Men även efter spelet är slut kan man välja continue och fortsätta sitt samlande.
Men jag gjorde allt innan, man vet ju aldrig.. Glömmer ju aldrig när jag spelade Fallout 3 och man gick in i sista uppdraget som man då inte visste var det avslutande och efter det kom eftertexterna och sedan ....inget mer...
Där satt man paff med öppen mun och undrade vad som hände??? Man hade ju en uppsjö av sidouppdrag kvar.. Som tur var fixade Bethesda detta senare genom några tilläggspaket, men ändå.... Om man gör ett stort öppet spel så kan man ju inte bara fimpa spelet utan någon som helst varning.....

Så detta gör jag ju aldrig om ingen, att gå mot sista uppdraget innan allt annat är klart =) Man lär så länge man lever... Tyvärr gör Bethesda aldrig det...Ruggigt buggigt är ju ett ord jag alltid använder när jag talar om deras spel. Missförstå mig inte, jag ÄLSKAR deras spel mer än allt annat, men vi ska ju inte ljuga och säga att alla bebisar är söta...Deras programmerare är verkligen odugliga....Jag känner mig alltid som en jäkla BETA-testare varje gång jag köper deras spel... Nog om dem, nu dyker vi snabbt tillbaka till alla vårs älskade gravplundrare! Så vilket betyg har då vår medelbystade vän förtjänat genom att krypa runt i halsdjupa diken av blod? Jag ger detta spelet en välförtjänt 9/10. Jag älskade detta, jag gillade varje minut av hoppande och skjutande och ziplinande åkande över hamparep. Jag gillade storyn, grafiken och just spelglädjen som jag alltid tycker är det viktigaste när jag spelar.
Jag bryr mig inte ett dyft om nytänkande eller om något är för annorlunda än vad dem tidigare spelen var.
Jag sitter här just nu och känner mig allmänt nedstämd eftersom det redan är slut, och jag hoppas med hela mitt hjärta att Crystal Dynamics kommer sätta sig vid ritbordet, eller om det nu är datorbordet dem sitter vid när dem klämmer nya idéer och sätter igång illa kvickt med en efterföljare på detta underbara äventyr! Hej Lara, välkommen tillbaka! Har saknat dig! Din comeback var lysande!
Over and out!

Fredag! = MYS och en massa jäkla nytta

Denna fredag har jag faktiskt hållt mig hemma för en gång skull, hela dagen!
Jag har varit trasslig i magen i några dagar, och då vill man ju inte precis lämna hemmets lugna vrå.
I stället har jag varit flitig som en myra hela dagen och storstädat, och nu menar jag inte min vanliga städning även om det låter så utan megastädning!
Så jag kanske ska byta ut ordet storstädning till bautastädning? Ja, så gör vi, idag har jag bautastädat!
Skillnaden på storstädning och bautastädning är att jag inte nog med att ha skurat huset från topp till tå även skurat inne i ugnen, kylen, frysen, alla lådor och skåp och alla jäkla lister. Skulle även putsat fönstren men tiden räckte tyvärr inte till ( som tur var =) ) Hatar verkligen att putsa fönstren! Och synd nog syns det väl på mina rutor....Dem är sorgligt eftersatta...Men, men....Fler dagar detta året ju så dem får väl sig en omgång inom en snar framtid.
Just nu fixas fredagsmysmiddagen medans jag slurkar lite vino för att pigga upp mig själv...Hur nu några glas vin kan pigga upp en, jag somnar alltid som en stock efter några glas så vi får väl se när denna damen däckar idag =)
Idag blir det min pastasås, "Maries peppriga kyckling"!
Den är riktigt god och smarrig, går snabbt att göra och man kan liksom tillsätta sådant man har hemma.
I mitt ordinarie recept ska man ha vindruvor och äpple i, men eftersom jag inga har hemma blir det lite bananaz i stället och lite knaperstekt bacon.
Här kommer receptet för dem som är sugna att testa:

"Marie´s Peppriga kyckling" för 4 portioner

Detta ska du ha hemma:
3 st kycklingfiléer
150 g champinjoner
1 gul lök
smör till stekning eller rapsolja
2 dl lätt créme fraiche
Grädde
2 tsk 4-peppar ( svart, vit, rosé och grönpeppar)
1 riven eller pressad solovitlök
1 skalat och urkärnat äpple gärna ett syrligt
kärnfria gröna vindruvor
( eller banan, sockerärtor....kan ha det man tycker är gott, jag gillar syrligt eller sött som bryter av det kryddiga)
salt

Nu sätter du igång med:
* Skär svampen i klyftor för lite tuggmotstånd
* Skala och hacka löken smått
* Bryn kycklingfiléerna så dem får fin färg och krydda och salta ( gärna med särskild kycklingkrydda )
* släng in kycklingen i ugnen tills den är färdig
* Stek lök och svamp
* Stöt peppar i en mortel
* När kycklingen är klar, skär den i mindre bitar, släng ner i en traktörpanna och tillsätt lök, svamp, frukten
* Rör ner créme fraichen, grädden, peppar, vitlök
* Låt koka och puttra en stund

Servera med pasta eller ris, jag föredrar pasta till detta.


Idag ska vi ha lite James Bondafton!
Efter att ha sett den senaste häromdagen, skyfall, blev suget stort efter dem äldre och eftersom discshop nu säljer dem på blådisk 2 för 99:- så slog vi till och köpte dem vi gillade bästa av dem gamla.
Vi har redan gått igenom licence to kill, golden eye och idag blir det iskallt uppdrag.
Men jag får nog säga att jag gillar Daniel Craigh bäst som James:an...
Är är rätt mysig att vila ögonen på =)
Och så har jag godis hemma för en gång skull till myset!!!! EEEEIiiiiiiii!!!! WWWWWiiiiiii! Nackdelen att bo på vischan är ju att man handlar 1 gång i veckan och en fredag utan godis suger! Så jag har bullat upp med Hallonlakritsskallar i storlek mini som är sååååå goda! Dem och filidutter står högt på listan av namnamgodis!
Och så micropopcorn med cheddarsmak så idag ska det frossas!
Helgen ska det ju jobbas för min del så jag ska passa på att mysa redigt och rejält idag!
Mitt förråd med cappuccino har tyvärr minskat drastiskt, misstänker skarpt maken som blivit en liten kaffegourmé sen jag köpte maskinen...
Tyvärr vet han inte vilka smaker som ska blandas, så det finns mer espresso-smak än det finns mjölk....Så denna helgen måste nytt köpas, för annars dör jag ju bara i javafeber.....Undrar hur jag höll mig vaken innan jag började med koffein....
Nä, nu får jag önska er alla en riktigt go fredag med en massa myspys! och hoppas ni får en solig och fin helg nu!
Själv ska jag som sagt jobba, men inte är jag nere för det, har ju världens finaste kollegor som lyser upp min tillvaro i gruvan som dem små solar dem är!
Over and out