Translate

måndag 16 december 2013

Arrrrrr, mighty pirate! - Recension Assassins Creed Black Flag

Äventyret börjar mitt i en storm, och jag Edward Kenway vaknar upp på en öde ö, som en uppspolad bit drivved.
Och till min lycka ligger inte en handboll vid namn Wilson brevid mig utan en livs levande man med rikedomar i sin ficka, rikedomar som jag gärna vill lägga vantarna på.
Efter ett sprinterlopp som skulle gjort en kenyan lycklig är då den mystiska "skatten" min och även ett brev som förklarar att mannen som nu ligger död i sanden framför mig var anställd av en guvernör att leverera tingesten för en större summa pengar.
Så som den pirat jag är strippar jag den stackars dödingen på allt han äger, vilket inkluderar vapen, assassinoutfit:en och vad jag även misstänker var den stackars mannens kalsonger och liftar med en köpman med ett skepp till min destination där rikedom hägrar.
Det är ett  vackert spel som för mig som svensk som inte har mycket annat för mig än att gnälla om vädret gör att jag nu kan njuta av vita stränder, turkosfärgade vatten och palmer direkt från min egna soffa!
Det är en härlig känsla när man står med fötterna brett i sär på sitt skepp "Jackdaw" och i takt till vågorna och sången från besättningen tar sig framåt över havet.
Man får uppleva härliga kapningar av andra skepp, där det gäller att göra kanonmat av sina fiender men inte sänka deras skuta förän man plundrat skeppet av allt av sitt värde.
Ja, märk gott folk att jag säger skepp, skuta och inte båt! Båt har 2 åror, och som den nyutbildade pirat jag är med både ögonlapp och träben har jag nu lärt mig att spotta folk i ögat som inte kan se skillnaden.
Handlingen är väl inte lika klar som i dem andra spelen där man på något sätt alltid vetat vad man kämpat för.
Altair var en man som kämpade för sitt namn och för att bevisa vad han gick för och Enzio var en man som drevs av sorg och hämnd, medans då den senaste av karaktärerna Edward drivs av något helt annat.
Edward Kenway är en man som i alla fall till en början är som dem mesta av människorasen, en man som tilltalas och dras till pengar och en önskan att få mer av den varan.
Som i sin föregångare, 3:e delen av spelet, kan man fortfarande jaga djur för att tillverka kläder, pilar och större förvaring av diverse ammunition och annat.
Det finns allt från Jaguarer till vithajar och ju större desto svårare att fälla.
Skattkartor som så sig bör finnas i ett piratspel finns det att hitta och sedan är det bara att ge sig ut på skattjakt!
Övärlden som man reser runt i känns enorm, och det tar ibland vad som känns en evighet att ta sig runt på haven. Som tur finns fortfarande fast-travel om man väl har besök ett område en gång innan vilket underlättar för en =)
Du behöver aldrig sitta och rulla tummarna, för när du inte är upptagen med huvuduppdragen så har du en massiv hög med sidouppdrag och annat smått och gått att syssla med.
Vad sägs om att simma med farliga hajar? Med massor av tänder?
Ut på att jaga delar för en bättre rustning som i dem andra spelen?
Som vanligt ska det tjuvlyssnas, förföljas och lönnmördas på löpande band, utkikspunkter ska klättras och fort ska erövras.
Visst vi har gjort det förut, till leda, men det jag gillar med denna del är att jag i nästan alla uppdrag kan göra saker på mitt eget vis.
Som i dem tidigare spelen finns det alltid med i uppdraget att för att få 100% på ett uppdrag så ska t ex fienden dödas med lönnmördarkniven eller du ska   t ex inte upptäckas av soldaterna, men det är ditt eget val om du vill ha 100%, vill du springa runt som en galning och vifta med ditt svärd i stället så kan du det. Du kommer antagligen få det jäkligt mycket svårare och löjligt mycket fler fienden men do it your way!
Och det är skönt att ha den friheten, att slippa misslyckas pga att du upptäcktes som man upplevt om och om  igen i 1:a och 2:a delen av serien.
Det finns gott om gömställen nu, i stället för att bara hitta en höstack finns nu både dörrar att gömma sig i, buskar och träd och du kan till och med simma i stelth vilket i vissa uppdrag kommer bra till pass.
Grafiken är mycket snygg, styrningen är vad jag vill kalla exakt, men snackar vi med maken min så suger den.
Vet inte, kan ju bero på att jag spelat dessa spelen sen dem kom ut och jag är van vid Enzio och Altair och Connor sedan innan, så gör jag något fel så har jag bara mig själv att skylla, då har jag riktat styrspaken snett, eller så har jag råkat dubbeltrycka på någon knapp.
Jag gillade detta spelet, men så är jag också ett fan av hela spelserien.
Jag gillar att smyga omkring och lönnmörda, att hoppa från högst upp i masten på ett skepp ner på mitt tilltänkta offer och sätta kniven i nacken på honom innan någon av personerna runt omkring fattat vad som hänt och så är jag ju ett gammalt fan av just plattformsspel, och den varan finns det tyvärr inte så mycket av nu för tiden.
Betyg då? 7/10, roligt, spännande och vackert, men tyvärr är det väl som föregångarna lite upprepande och enformigt ibland.
Men samtidig så ville man liksom inte att detta spelet skulle ta slut, man ville se vad som fanns bakom nästa horisont och vad man skulle hitta på nästa ö.
Jag har verkligen dammsugit detta spelet och försökt krama ut så mycket det bara gick av det.
Och med några blickar på detta spelet fick jag min make som alltid varit väldigt anti till just denna serie som han kallat för jäkla kärringspel sedan den dagen han fick erkänna sig besegrad av Assassins Creed 1 pga att han inte klarade av styrningen och blev piskad om och om igen av vakterna, att logga in på spelbutiken.se och inhandla storpacket med alla  AC-spel till x360:n.
Själv har jag spelat alla dessa spel på Ps3:an för som kvinna är inte alltid x360 så förlåtande för våra små händer =)
Så stick i väg nu, sitt inte här och läs!
Beställ spelet om du inte redan har det i din spelsamling och sätt igång och spela!
Over and out




 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar