Har en kollega på jobbet som antagligen nosat upp den sidan hos mig för ibland när man kommer en härlig tidig morgon till jobbet, man öppnar sin kassa och där är den! Lukten som kommer osande från min papperskorg...Inte hennes som står 2 meter bort, utan min...
Jag misstänker att det sitter i sedan barndomen, sedan mamma nöp mig i örat för ett sattyg jag gjort och som jag inte ens kom ihåg.
I min mammas och pappas sovrum härskade en grisrosa tjock heltäckningsmatta, och innan modepolisen säger - woooooo, heltäckningsmatta??!! så vill jag till deras försvar säga att på det glada 80-talet och en bit in på 90-talet så härskade heltäckningsmattor och var helt rätt....
Det var på den tiden även fulfuru och hobbyrum var fett inne, gärna med ett stort fläskigt pingisbord som inga ungar någonsin spelade på och kanske ett coronaspel stog framme i en hörna och bara väntade på att få nötas på av ivriga barnfingrar.
Men tillbaka till den grisrosa heltäckningsmattan!
Efter att ha uttråkat legat och bläddrat i fantomentidningar och Agent X9tidningar i mammas och pappas fulfurusäng och samtidigt mumsandes på en banan fick jag ett dilemma....Bananskalet! Var skulle jag göra av det? Jag var ju mitt inne i en spännande sekvens med självaste Modesty Blaise och det var ju sjuuuuuukt långt till papperskorgen... Så jag gjorde det ända rätta... Jag kastade bananskalet under sängen och bad en liten bön att den skulle försvinna i atmosfären av sig själv..poooff...och så var den borta liksom.
Verkar som om gud sov den dagen som han brukar göra när lilla jag ber om saker för 2 veckor senare hörs ett illvrål genom huset, ljudet av en skenande hjord hörs genom finrummet och plötsligt står hon där, mamma lite väl rosa om kinderna och sen kommer örongrabbningen där jag leds genom tvrummet och in i deras sovrum....
- Vad är det där!???- säger mamma och pekar under sängen...
Jag böjer mig ner och kikar och möts av ett svart moln av flugor och inte nog med det, 100-tals svarta myror som ingen än idag vet hur dem tagit sig in.... Men kanske är just ostekta bruna bananskal en kulinarisk händelse i myrvärlden? Något man vallfärdar till?
Jag blir alltid illamående när jag tänker på den där krypande högen under sängen, det kliar på mig bara jag ser en brun fläck på en banan och därav äter jag vad min make kallar för trädbananer...Gröna! Och vad gör man då om man plötsligt fått sin fruktkorg invaderad av bruna bananer och man är 50% smålänning? Jo, man bakar en kaka! Och inte vilken kaka som helst utan världens godaste banankaka!
Det var dit jag så långsökt försökte komma =)
Här är receptet!
Maries godaste banankaka utan några som helst myror eller blomflugor i:
Det här bör du ha hemma: ( Annars kan du gå och lägga dej på soffan igen)
2 bruna bananer
1 ½ dl socker
1 ägg
50 g smält smör
1 tsk vaniljsocker
1 tsk bakpulver
½ tsk Bikarbonat
4 msk grädde
2 ½ dl mjöl
Mosa bananerna och rör dem med sockret.
Tillsätt det lätt uppvispade ägget, grädden och smöret och tillsätt till sist dem torra ingredienserna som du siktat igenom.
In i ugnen i ca 30-40 minuter i 175 grader.
Färdigt!
Det var väl inte så svårt va??
Jag gillar att ha en glasyr på min, men det ska det egentligen inte vara.
Vill ni också ha lite gottigt på toppen så passar denna utmärkt:
3 dl florsocker
4 msk smält smör
2 tsk vaniljsocker
4 msk tillagat kaffe starkt
2 msk kakao
Smält bara smöret och blanda i göjset.
Bred ut på kakan när den svalnat!
På med snyggt strössel eller kokos!
Over and out!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar