Av någon anledning så är olyckan nämligen alltid framme där Diezel är.
Olyckan, eh, jag menar Diezel är en glad hund, han är en extasisk hund som riktigt pyr ut gladhet genom varje por av hans lilla kropp.
Likt ett skepp i en stormvind ormar sig hans lilla kropp fram för jämnan, svansen som glatt viftar får nämligen hela honom att vaja fram och tillbaka som en liten A-lagare i Hoglandspark.
Och det är i just denna euforiska glädje som det händer. Olyckan....
Standard här hemma är en vattenskål som tippar ut över köksgolvet. En matte som blir vält av 4 glada tassar som så gärna vill komma så högt upp som till ansiktet. Förra veckan vältes ett underbart helt uppfyllt glas av Trocadero ut över hela vardagsrumsbordet med tillhörande vita matta...Trots upprepade skurningar smaskar det fortfarande kletigt under fötterna när man går där.
Och så idag, i all sin iver och glädje över att jag och maken skulle äta kvällsmat i form av goa thekakor och stora glas fyllda av iskall oboy , märk att jag läser att vi och inte han skulle äta , så lyckas då olyckan välta det ena glaset så det välter över det andra.... Han är alltså som ett helt bowlingklot av glädje.. eller olycka....Så, oboy strömmar över bordet, över fjärrkontroller, över ljuslyktor och tidningar....Arga röster fyller vardagsrummet, snabba fötter rör sig fram och tillbaka mellan det rummet och köket med disktrasor och pappersrullar och mitt i allt står han... vår olycka... fortfarande glatt viftande på svansen. Ja, vem kan motstå det lilla monstret? Inte jag i alla fall ;)
Over and out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar