Trots 7 plusgrader hade någon planterat en isfläck mitt i en liten sväng så stackars jag fick mig en flygtur på x antal meter och moppen fick sig ett lätt inslaget utseende.
Chockad och totalt mörbultad med en jäklig värk i både rygg och hals, för att inte tala om mitt huvud som fick sig en jäkla smäll så jag mådde illa och med en fot som var svullen och inte gick att stödja på linkade jag bort till min moppe, lyckades på något underligt vänster få upp den trots att varje rörelse kändes som en pina, kolla om den funkar och sedan börja färden mot jobbet.
Jag är av den gamla skolan att sprutar inte blodet så ringer jag ingen ambulans. Jag är även av den gamla skolan att sprutar inte blodet så sätter jag mig inte på akuten.
Så till jobbet blev det, svettandes av smärta, kan inte lyfta vänster armen, röra nacken eller böja mig för den delen, huvudet bultar i takt med foten som inte går att stödja mig på, men där är jag, lika bra att försöka jobba då tills jag kunde åka till vårdcentralen där jag fått tid senare på eftermiddagen.
Jaja, som ni förstår lyckades jag inte särskilt bra, så efter mitt läkarbesök var det bara att åka hem och bädda ner sig.
Vaknade dagen efter och kände mig 100 resor värre, hur var detta möjligt???
Fan, kändes som om en ångvält hade kört över mig, sedan backat och gjort det en gång till.
Nu har jag varit sjukskriven i 2 veckor och resultatet är att jag iallafall glad kan säga att jag nu äntligen kan röra vänster armen.
Jäääääj! Efter övningar jag fick av farbror doktorn som jag duktigt gjort varje dag kan jag då äntligen göra kycklingdansen igen! http://www.youtube.com/watch?v=6UV3kRV46Zs
Ryggen och nacken är det värre med, känns som om jag fungerar och tar mig ut ur sängen endast på grund av starka värktabletter, utan dem hade jag bara vägrat lämna soffan.
Hatar denna känslan att känna mig fångad i min egna kropp.
Är ju så mycket man vill göra just nu, det är ju jul snart och tusen saker ska ju fixas.
Så detta året får nog maken ta steget upp och bli julvärd =D
Så jag fortsätter min dagliga dos av tabletter och varm oboy vilket jag kommit på är en underbar kombination nu när även halsen börjar ge sig!
Min halsont vill jag tacka min make för som så snällt hostar ut i huset utan att varken höja arm eller hand för att stoppa sina basiluskers framfart!
Och tack för att du likt en 3-åring igår stoppade en godis, en riktigt sur banan i munnen och efter ramaskrik la tillbaka den i godisskålen.....
Inte ens en basilusksmittad sur banan kan ju trots allt inte stoppa min framfart i godisskålen!
Over and out!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar