Sedan några veckor tillbaka har jag kämpat mot en ond rygg som inte gjort annat än att pina min vakna tid.
I förra veckan var jag och en kollega iväg på fackutbildning i bonnastaden Karlshamn och då fick pensionärsmarie gå och nalla en kudde i samlingsrummet för att ha baktill på stolen för att ens palla av att sitta och lyssna på mötet..
Ländryggen håller på att ta dö på mig... iallafall min pigghet för tillfället..
Dagen till ära har jag kämpat för att ta mig från fåtöljen och ut med jycken min men helst av allt hade jag velat sitta kvar, det är det ända som inte gör ont.
Känner mig som om jag vore 80 år fyllda just nu...
Tur då att man har en underbar make som fixar middag till en!
I dag blir det plättar och bär! Namnam!
Var faktiskt jag som beställde middagen, var länge sedan nu.
Hade väl ätit mig led på dem i min barndom.....
När jag var liten så var min mamma hemmafru tills jag fyllde 6 år 6 dagar i veckan, förutom på pannkaksdagen då hon jobbade på åhlens restaurangen.
Pannkaksdagen är vad jag fick reda på senare i livet dagen Tisdag, som den heter i folkmunn.
Men i 6 år av mitt liv var det pannkaksdagen och det betydde att min lite stressade far var ”barnvakt” som det så gulligt heter när en pappa passar sina egna barn.
Som ni säkert förstått så syftade pannkaksdagen på vad som serverades på vårat helsvenska furubord den dagen i veckan.
Ja, pannkakor.
I alla det former och smaker.
För till min pappas försvar så måste det ju tilläggas att det även en å annan gång letade sig in någon rätt udda smak och indgridiens på dessa pannkakor.
Dem som verkligen har satt ett spår i mitt minne och även mina syskons var när min pappa exprimenterade fram dem berömda chokladpannkakorna.
Och dem måste ju bli succé eller hur?
Barn och choklad kan väl aldrig gå fel?
Eller kan det?
Det kan det…
Dessa bajsbruna runda degbitarna smakade allt annat än choklad och gott.
Jag kan ju även informera om att detta även var sista gången vi blev serverade dessa bruna pannkakor.
Nu ska även poängteras att min pappa är kock till yrket, en riktigt duktig sådan, och då vet jag vad ni alla tänker, pannkakor?
Men visst är det förstående att något man står med hela dagarna inte står högst på listan att göra när man kommer hem?
Det är därför jag aldrig kommit på tanken att gifta mej med en gynekolog.
Nä, over and out!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar