Man vet att allt bra alltid har sitt slut, men tyvärr så kommer slutet alltid allt för tidigt när man spelar ett riktigt bra spel.
Ja, ni märker vart denna recensionen lutar va?
I detta senaste Tomb raider tar man då på sig skorna som en riktigt ung Lara Croft, en fröken Croft som inte än blivit någon veteran och kollega med Indy och som ännu inte kommit upp i den eminenta BH-storleken 70EE.
Så tyvärr kommer antagligen dem där finniga pojkarna som brukar köpa alla Tomb raiderspelen endast för att titta på Laras stora guppande bomber bli grymt besvikna.
Här har man valt att istället fokusera spelet på en bra story och ett par normalstora lökar, med en Lara som är ung, fräsch och nyexaminerad från skolan, ute på sitt första stora äventyr efter faderns plötsliga död.
Det första man märker när man sätter igång spelet är förstås den snygga grafiken, men också flörten med Uncharted-serien.
Som ett stort fan av just den spelserien tänker jag inte lägga någon tid på att klaga över det, jag kan inget annat än ge tummen upp för att dem gjort något annat med detta spelet än det vanliga Tomb Raiderstuket som brukar gå ut på att hjula upp för väggarna i dem djupaste pyramiderna för att oftast trilla mot ond bråd död varannan minut.
I denna delen är istället fokusen satt på överlevnad.
Borta är den välstrukna och alltid så rena Lara, du vet hon som aldrig har ett hårstrå fel i sin välkammade kaluffs, som ser ut som ett levande språkrör för Ariel Ultra och tack och lov lyser även hennes diaréefärgade shorts med sin frånvaro.
Nu får man se en haltande, smutsig och vid några tillfällen en Carrie-look-a like kvinna som får genomgå ett helvete för att försöka rädda sig själv och sina vänner efter att dem strandat på en ö någonstans utanför Japans kust efter att deras fartyg Endurace sjunkt i ett oväder som skulle gjort en hårfön helt onödig.
Synd för Lara att ön inte är obebodd som dem alltid är i filmer och böcker, där hennes ända sällskap i sådana fall hade varit en punkterad basketboll som gått under namnet " Wilson".. Tur för oss är så inte fallet, hade nog inte blivit ett sådant actionladdat spel då =)
Jag läste en recension där dem skrev att spelet bara varade i 12 timmar vilket fick mig att sitta med andan i halsen nästan hela tiden och tro att - Fan, snart är det slut....
Undrar om han bara spelade en demo??? Eller så kanske han spelade på lättaste svårighetsgraden???? Vi spelade igenom hela på ca. 25 timmar, och då körde jag på " Hard " och så gjorde jag 100% på alla banor, alltså samlade allt som fanns att samla och hittade alla skatter och allt annat som var gömt i spelet. Jag är en sucker på att samla så jag sprang omkring som en dammsugare i varenda vrå, inget undkom mig!
Och sen är det ju alltid goare att klara ett spel när allt är komplett liksom.
Tomb Raider har tagit klivet bort från det traditionella äventyrsplattformsspelet och nu tagit ett stort kliv in i ett äventyrsspel med stora delar av action.
Kvar finns fortfarande plattformshoppande och skattletande, men det är bara en del av spelet och inte det ända som det var i dem äldre spelen.
Nu kan du hitta delar till dina grymma vapen, som du även kan uppgradera med hjälp av pengarna du får av looting och t ex jagandet av djur.
Du samlar XP på allt du dödar och löser i spelet, så du senare kan få skillpoints som du använder för att få nya egenskaper på Lara, allt från att göra henne mer stridsduglig till att få mer looting vid jakt på djur.
Styrningen är exceptionellt bra i spelet, dör man kan man inte skylla på den egenskapen, det är alltid en feltajmad move eller hopp som får en att stirra in på en röd skärm med en avliden Lara på, antingen spettad som en julgris i halsen av en vass pinne eller platt som en pannkaka i botten av en ruin.
Fiendeskaran kan ibland bli övermäktig, oftast pga alla dynamitkastande fånar som likt målsökande fiskmåsar på jakt efter ett nytvättat hår aldrig missar sina mål...AI:n på fienderna är bra, dem är inga dumma amöbor, utan tänkande individer som kan flanka och även ropa på sina medhjälpare när dem känner behov för det, och som även ger sig in i närstrid om man sitter och hukar bakom en banankartong för länge.
På många av banorna kan man ta sig runt helt tyst genom att smyga sig och bara använda tysta vapen, sin klätteryxa i närstrid eller sin älskade pilbåge som likt ett sniperrifle kan ta ut fiender på mycket långt avstånd.
Pilbågen blev en kär vän som användes flitigt!
Puzzlen i spelet var många och utmanande men aldrig omöjliga som man ibland kände i dem äldre spelen.
Dem var nu istället väldig logiska när man väl kom på vad det var man skulle göra, och man körde aldrig fast i timmar vilket jag ofta gjorde i dem gamla dammiga grottorna från förr med den något äldre och storbystade Lara.
Spelet är fritt och man kan röra sig obehindrat runt på ön genom lägereldarna som fungerar som "Fast travel" när man väl har klarat banorna. Detta underlättar samlandet, som oftast är svår att göra när man har en massa fiender som flåsar en upphetsat i örat. Man behöver alltså inte känna att fasen jag har glömt en massa saker, man kan alltid gå tillbaka för att få sina 100%.
Är bara vid sista lägerelden i spelet som man får en varning att nu kan man efter detta inte resa tillbaka, snart är spelet slut.
Men även efter spelet är slut kan man välja continue och fortsätta sitt samlande.
Men jag gjorde allt innan, man vet ju aldrig.. Glömmer ju aldrig när jag spelade Fallout 3 och man gick in i sista uppdraget som man då inte visste var det avslutande och efter det kom eftertexterna och sedan ....inget mer...
Där satt man paff med öppen mun och undrade vad som hände??? Man hade ju en uppsjö av sidouppdrag kvar.. Som tur var fixade Bethesda detta senare genom några tilläggspaket, men ändå.... Om man gör ett stort öppet spel så kan man ju inte bara fimpa spelet utan någon som helst varning.....
Så detta gör jag ju aldrig om ingen, att gå mot sista uppdraget innan allt annat är klart =) Man lär så länge man lever... Tyvärr gör Bethesda aldrig det...Ruggigt buggigt är ju ett ord jag alltid använder när jag talar om deras spel. Missförstå mig inte, jag ÄLSKAR deras spel mer än allt annat, men vi ska ju inte ljuga och säga att alla bebisar är söta...Deras programmerare är verkligen odugliga....Jag känner mig alltid som en jäkla BETA-testare varje gång jag köper deras spel... Nog om dem, nu dyker vi snabbt tillbaka till alla vårs älskade gravplundrare! Så vilket betyg har då vår medelbystade vän förtjänat genom att krypa runt i halsdjupa diken av blod? Jag ger detta spelet en välförtjänt 9/10. Jag älskade detta, jag gillade varje minut av hoppande och skjutande och ziplinande åkande över hamparep. Jag gillade storyn, grafiken och just spelglädjen som jag alltid tycker är det viktigaste när jag spelar.
Jag bryr mig inte ett dyft om nytänkande eller om något är för annorlunda än vad dem tidigare spelen var.
Jag sitter här just nu och känner mig allmänt nedstämd eftersom det redan är slut, och jag hoppas med hela mitt hjärta att Crystal Dynamics kommer sätta sig vid ritbordet, eller om det nu är datorbordet dem sitter vid när dem klämmer nya idéer och sätter igång illa kvickt med en efterföljare på detta underbara äventyr! Hej Lara, välkommen tillbaka! Har saknat dig! Din comeback var lysande!
Over and out!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar