Semestern som kom av sig

Det har varit en av dem finaste somrarna  som Sverige kan trycka fram i form av strålande solsken och en hetta över landet som fått medelhavsländerna att stå där avundsjuka och med lång näsa.
Det började ju så bra, förhoppningar, drömmar och en längtan.
Det har varit ett tufft år på alla de vis och längtan efter lugn och ro för själen har legat som en tyngd över en hela hösten och vintern och så plötsligt var den där! SEMESTERN med stort S!
Tyvärr så kom allt av sig redan efter 1:a veckan då jag blev liggande nästan en hel vecka i 40 graders feber, men till min glädje blev jag mirakulöst frisk i tid till min efterlängtade resa hem till min familj och till mina underbara vänner och släkt.
Jag kände verkligen att det var helt underbart att få lite egentid och att få komma bort från alla måsten.
Efter att bara 3 dagar gått fick jag tillslut samtalet hemifrån att min baby Rocky, vår 11 åriga Golden Retriverhane blivit blixtsjuk och tillslut gått bort.
Semestern var plötsligt fylld av ångest och sorg och allt kändes bara tungt och mest av allt ville jag bara hem igen till mina andra 2 pojkar, få tröst av min underbara make och få pussa på min marodör Diezel.
Det har gråtits mycket, det har bläddrats i fotoalbum och skrattats åt Rockys busiga uppdåd men framför allt har  vi tagit hand om varandra och hjälpts åt att sörja, för alla som har en hund vet att det inte är allt han är, dem vet att det är en familjemedlem som betyder allt, en trogen vän.
Veckan innan fick också min älskade moster en hjärnblödning så man oroat sig till tusen för henne, men som tur är hon på bättringsväg och förhoppningsvis på benen snart igen.
Och nu till sist så förra veckan innan vi skulle i väg på en välbehövd resa så ringer mobilen och då är det min makes mamma som fått en hjärtinfarkt.
Det känns som om vårat glas har runnit över 3 gånger om nu, det räcker nu liksom!
Så allt som man kan göra nu är att oroa sig och hoppas att allt ska bli bra, ångest har liksom blivit en del av ens semestervardag.
Då är det tur att man har varandra att stödja sig emot när det blåser hårda vindar och livet bara öser på med dem där jäkla citronerna. Och så är man så tacksam för fina vänner som får en att tänka på annat. Semestern har firats hemifrån i stället för på någon medelhavsstrand som planerat, men den har spenderats i fint sällskap ;) Så tack snälla söta Apanzon som spenderat tid med mig på äventyr som inkluderat både brinnande elgrillar och storshopping i hansastaden Kalmar. Och dock inte att glömma sälsim och valsafari i Ulvasjön. ;) Det är skönt att ha någon att hålla sig i när båten gungar!

Over and out!