4 tassar och en våt nos

Det var för 11 år sedan jag fick ta dej i mina armar för första gången, första gången som jag borrade in min näsa i din mjuka päls och andades in doften av gräs, jord och underbar valp.
Din päls var vit som en liten isbjörn och din mage rund och knubbig av babyfett och jag fick smeka dej långsamt på ryggen hela vägen hem från Skurup för att lugna din lite nervösa darrande kropp. Dina första skeptiska min när du såg hallmattan, dina första provande trampade på mattan ett steg i taget innan du bestämde dej för att den inte skulle sluka dej hel och att kusten var klar för att i nästa sekund störta i väg som en kanonkula ut i ovissheten som vi kallar vardagsrummet.
Vi skrattade gott när det visade sig att vi som var så filmtokiga hade fått tag i en liten kille som var livrädd för dumburken. Varje gång tv:n sattes på började du skälla som en tokig!
Det försvann snabbt och ersattes i stället av en kille som älskade att sova jämte subwoofen, som inte ens kunde väckas när filmen gjorde så rutorna skallrade utan du låg lugnt kvar och snarkade högljutt.
Du var inte bara en hund, du var min allra finaste och bästa vän som alltid funnits vid min sida, alltid glad och viftande på den där tjocka runda svansen som var som gjord för att sopa ner allt på en meters avstånd och som oftast gjorde det också.
Du har alltid gett mer än vad du tagit.
Varje dag satt du där, snällt väntande på att jag skulle komma hem från jobbet, väntade och lyssnade. Och så plötsligt i fjärran hördes ljudet av en mopedmotor och det var alltid startskottet för glädjefnatt och en massa skällande, för då vankades det kel och en liten godis och en massa pussande från den där tossiga hjälmprydda saken som var så efterlängtad.
Just nu vet jag inte vad jag ska ta mig till utan dej min älskade vän! Det kommer bli så tomt och tyst utan dej vid min sida. Att inte bli väckt av din våta nos mot min kind, eller ljudet av din trummande svans emot väggen då du hälsade morgonen välkommen av ren glädje. Värsta av allt är att jag inte fick lägga armarna om din varma kropp och säga farväl när det var dags för dej att ge dej av, det kom så plötsligt och jag fick inte vara vid din sida. Men du ska veta att aldrig har en hund varit mer älskad än du var! Du var det finaste jag har! Du kommer alltid vara SVJ för mig, min Stora Vänliga Jätte.
Söv sött min fina Rocky! Vi ses snart igen och då ska du få sova vid min sida och jag ska klia din mage. Men inte idag och inte imorgon, men snart.  Men vet en sak, himlen består av en stor plaskpöl att bada i och molnen är gjorda av biabäddar och det finns nergrävda ben överallt så du kan hålla dej sysselsatt tills vi ses igen.