Eftersom jag är en sucker för gamla äventyrsgodingar som Broken Sword, Runaway, Monkey Island och senast Gray Matter så blev det ett naturligt val att införskaffa spelet The Testament Of Sherlock Holmes när jag läste i en av speltidningarna jag prenumera på att den blivit vald som nummer 3 i listan på årets överraskningar.
Jag vet inte varför jag alltid gillat dessa äventyrs spel, men dem är en skön avkoppling från dem annars så stressande och actionfyllda spel jag alltid spelar.
Ibland kan det ju vara skönt att få lite semester från att skjuta folk i småbitar, spränga bilar i luften och snabba biljakter genom trånga gator samtidigt som någon stackars oskyldig blåhårig tant får sätta livet till för att jag inte hinner bromsa.
I dessa spel är det inte så mycket ens reaktionsförmåga som kommer till användning, här är det hjärnan och ens ögon som får jobba på högtryck i jakt efter ledtrådar, saker att ta upp och pussel att lösa och det är en skön avkoppling.
Medans broken sword, monkey island och runaway speglades av en härlig humor är spelen som grey matter och nu då sherlock holmes helt utan just den där sjuka humorn.
Istället sitter man och fnissar åt den högdragne Herr Holmes som är en man med för stor hjärna för hans egna bästa och som även vet om det och därför duktigt kör med sin omgivning och mer än gärna gnuggar in hur korkade dem är när han själv lyser med sin intelligens.
Det är en klassisk dektektivhistoria, lite mörkare än vad man är van vid och med en massa kluriga pussel att försöka knäcka.
Många av pusslen är riktigt svåra, oftast dem i form av chiffer, men annars får jag väl säga att dem mesta var rätt logiska.
Inte som i Monkey Island där man typ skulle ta benet på geten och få fram en fiskekrok...Här var det klurigt men ändå just logiskt i slutändan så man satt aldrig och svor och undrade hur fasen dem hade tänkt här.
Skulle man köra fast fanns det en knapp man kunde trycka på för att komma vidare i spelet, men som den nitiska achievementhunter jag är skulle det aldrig falla mig in i att fuska, så om jag så skulle sitta i timmar fast i nått pussel, så so be it! =D
Styrningen är rätt fladdrig och han känns rätt trög att styra men efter ett tag som struntar man i just det faktumet för man blir så insugen i historien och undrar hur allt detta ska sluta.
Så jag vill ju passa på att rekommendera detta för alla som gillade dem där gamla äventyrspelen i peka-klickaformat! Du slipper dock klicka i detta =D
Detta är ju spel som mått bra av att bli i 3D, något som jag tycker vår kära svartmuskiga Italienske rörmokare Mario inte gör.
Ja, jag vet, nu sitter dem där i ramaskri dessa finniga spelnördar och undrar hur jag kan härda så, men jag står för det jag säger, Mario är kuligast i
2D, finns inga av dem nyare som kan klå dem gamla, därför är jag fortfarande stolt ägare av mitt gamla NES och SNES!
Så när jag behöver min Mariodos så sätter jag på någon av dem konsolerna så slipper jag titta på hans buttcrack i Tvrutan, för den slipper man ju trots allt se i just 2D =) Ser nog av buttcracks på mitt jobb, när en av kollegorna går förbi ser det ut som om en tvättbjörn krypit ner i brallan på honom så allt man vill göra är att ge han en hjälpande hand med en rulle ducktejp och vaxa fanskapet....
Men det kommer bli en senare historia för framtiden =D
Som det är nu brukar jag bara kasta in en 1 krona varje gång jag går förbi och han sitter böjd och pillar med något...så önskar jag mig någonting så som man ska när man slänger slantar...
Tyvärr brukar hårigarövguden aldrig lyssna på min önskan, och det är att slippa se denna håriga mansrumpa nån mer gång, men man kan ju inte ha tur i allt eller hur?
Nu sitter ni som mest och undrar hur fasen en text om Sherlock Holmes plötsligt kan komma in på det underbara samtalsämnet om en hårig mansröv men den röda tråden är ju då: 2 D mario minus 3D mario = Ingen hårig mansrumpa!
Nä, nog om mansrumpor nu!
Over and out!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar