Ibland....

Länge sen jag skrev något i bloggen, men ibland kommer livet i vägen liksom.
Jag har varit på en vilsen plats i livet och inte riktigt vetat vilken stig jag ska välja, vart jag ska gå. Och när jag väl valt väg så har vägen inte lett dit jag hoppats.
Vet inte, men ibland känns det som om livet är kantat av citroner och jag är rätt trött på att göra citronsaft. Ibland önskar man bara att livet, att allt skulle vara enkelt.
Att bara man önskade något tillräckligt hårt så skulle det inträffa.
Men livet är allt annat än lätt, allt annat än en räkmacka.
Livet är hårt jäkla arbete, gropar att försöka hoppa över så att man inte blir slukad hel och törnen att riva sönder armar och ben på när man försöker ta sig fram.
Man blir sårad konstant, man blir puttad ner på ändan och om och om igen borstar man av sig, reser sig upp och försöker igen allt med ett jävla leende på läpparna.
Man vänjer sig att bli behandlad sämre än man förtjänar, man vänjer sig med att bli sårad.
Jag har alltid varit en person som försöker se det positiva i allt som händer, som försöker se det fina i människor där många andra bara ser mörker. Jag strävar alltid framåt även när jag trillar, och framför allt vill man alltid alla väl. Jag försöker leva livet ett skratt i taget, men ibland fastnar skrattet i halsen och det stockar sig i bröstet.
Ibland känner man sig som den ensammaste människan på jorden trots att man är omringad av goda fina vänner.
Ibland är saknad allt man har.
Och ibland måste man ventilera för att orka fortsätta skratta och le.
Så livet, ge mig en melon eller ett ynka äpple nu, jag skulle till och med hålla till godo med en vindruva.. men för guds skull, inga mer jävla citroner!